Märkliga möten över tid och rum

Jag har varit i Stockholm över helgen. Överst på agendan stod barndop, men det fanns tid över till andra aktiviteter. Naturhistoriska Riksmuseet var nästan givet då vi reste med fyra vetgiriga och nyfikna barn mellan fem och elva år.
Nu måste jag erkänna att jag var nog den som var mest fascinerad och då av människans utveckling. Jag kan liksom inte få nog.

Visst har hon något speciellt i blicken den lilla floresmänniskan. Jag tycker att hon ser snäll och pigg ut. Spännande att se autentiska avbilder av henne och de andra som tros ha vandrat på vår jord före oss.
Neanderthalarnas lilla baby skulle jag utan vidare kunnat sluta i min famn och jag hade väldigt gärna satt mig ner vid lägerelden och diskuterat livets gåta med föräldrarna.
Evolutionen är så fantastisk. I vart fall så räcker inte mitt förstånd till när det gäller att förstå denna tidsresa som mänskligheten har gjort genom eonerna.





Jag fick också möjlighet att leka skogsbrand, en kunskap som jag nog ska låta komma till pass i "Stenhuggarens dotter".