Författare har inte en outsinlig källa att ösa ur. Åtminstone inte jag. Ständigt och jämt behöver jag fylla på, ibland mycket, ibland lite.
Det kan handla om att jag behöver ytterligare en karaktär för att få mer stuns i handlingen. Eller så har jag karaktären men saknar en händelse eller ett helt förlopp. Kanske är jag på jakt efter en upptakt. Eller så glor jag på en skrattande synopsis.
Jag skriver som de flesta vet i huvudsak historiska romaner och nu har jag funnit ett nytt verktyg. Det handlar om ett sådant där universalverktyg som varje man (och kvinna med för den delen) som lider av Timellsyndromet alltid bär med sig.
Skillnaden är bara den att mitt verktyg bidrar verkligen med mer än bara tomma löften.
Tidningen Släkthistoria ges ut av LRF Media och riktar sig till släktforskare. Så långt är allt gott och väl. Och jag kan räkna mig till denna målgrupp. Men för mig har tidningen fått ett helt annat användningsområde och en helt annan innebörd.
Här finns allt från nördig fakta till fantastiska levnadsöden. Det är bara att ösa på, förändra, förvandla, förvanska och fantisera vidare.
Och sex gånger om året kommer Släkthistoria nerdimpande i din brevlåda och ger dig ny luft under dina författarvingar.
Det är riktigt dumt att inte använda sig av de verktyg som finns och dessutom så lättillgängligt.
Dessa rader är helt fristående från det faktum att jag är sporadisk medarbetare i nämnda tidskrift. Jag får tusenfalt mer igen än vad jag själv bidrar med.
För några år sedan städade jag Emmigranternas hus här i Gbg. Det var rätt speciellt att göra det och även jag inte skriver historiska romaner dök liksom inspirationen på mig ;)
SvaraRaderaVilket drömjobb :).
Radera