Bokbloggsjerkan är tillbaka!

Äntligen! Jag har verkligen saknat jerkan. Som vanligt startar den hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg. Det är bara att hänga på.





Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

För min del blev det inte så mycket läst som jag hade tänkt. Istället har jag skrivit och redigerat mer än vad jag planerat. Men sommarens höjdpunkt är "En drottnings löfte" av C W Gortner.

 

Isabella av Kastilien var en drottning med en mycket speciell sammansatt personlighet. Eller, det är åtminstone så som eftervärlden får uppleva henne. Boken ger en bild av en kvinna som å ena sidan kunde älska av hela sitt hjärta samtidigt som ... Läs mer här!






Min sommarläshög har alltså transformerats till höstläshög. Men vad gör väl det, den som spar han har. Bekymret är väl mest den hägrande Bokmässan i Göteborg på vilken jag har en tendens att göra många inköp.

Annika firar säsongstarten med att lotta ut läckra bokaskar. Om jag vinner vill jag ha den fina asken "Kolibri".

Dålig koll på Gesällvisan

Igår påstod jag att jag skulle ut och vanka, men oj så fel jag hade. Det var ju onsdag som var stora vankaredagen.
Så helt galet gick jag södergårdsrundan igår och idag har jag sett mig om i Adelöv. Hoppas nu bara att jag klarar av resten av veckan utan några fler fadäser.

Relaterade inlägg:

• Fredag stundar helgen till
• En helt vanlig tisdag

En helt vanlig tisdag

Enligt Gesällvisan så borde jag gå ut och vanka idag. Tur att jag upptäckte att det inte var tänkardagen. Så himla försmädligt att göra fel sak på fel dag.

Jag närmar mig mitten av "Min är hämnden" vad det gäller redigeringsarbetet. Ibland blir jag stolt över vad jag åstadkommit och ibland tycker jag att det är så dåligt att det borde åka raka vägen i papperskorgen. För att få en mer sund överblick har jag bett ytterligare en person att läsa manuset allt eftersom redigeringen framskrider.
Hon är en av mina värsta kritiker, så det var med en viss bävan som jag lämnade över pärmen.


Det är ju så att jag vill få både ris och ros. Och nu är risken för ris extra stor. Men för att manuset ska lyfta måste det till uppvindar och de uppstår där cumulusmoln med mörk botten visar sig. Väl får väl se vad SMHI tänker erbjuda under dagen.

Huset Longbourn i En smakebit på søndag

Dags igen att dela litterära smakbitar. Startskottet går som vanligt hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.





Min smakbit den här söndagen kommer från "Huset Longbourn" av Jo Baker. En bok för alla som älskar "Stolhet och fördom". Boken berättar tjänstefolkets historia och kan ses som en fanfiction på Jane Austens roman.

"Mrs Hill var tyngd av bykdagshumör: hon ensam hade varit måltavla för klockorna hela dagen. Familjen Bennet gjorde inga stora eftergifter för hennes brist på hjälp medan jungfrurna var upptagna med tvätten.
När Sarah gjort rent i grovköket och kom upp med svidande händer, värkande rygg och armar stela av överansträngning höll mrs Hill just på att duka åt tjänstefolket. Hon ställde fram ett fat kall sylta med en smäll och blängde på Sarah som för att säga; Överger man mig är det detta man kan vänta sig. Sarah har bara sig själv att skylla."




Vad jag tycker om boken kommer jag att berätta när det är dags för recension.

Fredag stundar helgen till

Det finns en barnramsa som då och då dyker upp i mitt huvud. Om jag inte minns fel heter den Gesällvisan.

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.

Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring.

Onsdag går jag ut och vankar,

torsdag sitter jag i tankar.

Fredag gör jag vad jag vill,

lördag stundar helgen till.

Så idag gör jag alltså vad jag vill. Och efter en stunds övervägande bestämde jag mig för att skriva. Visst var det otippat? Nåja, jag kommer nog att läsa ett eller annat kapitel ur Elisabet Nemerts senaste bok också och så hoppas jag på så pass mycket uppehållsväder att jag kommer iväg på en skogspromenad.

Mittemellan mitt i veckan

Onsdag är en bra dag. Alla bredvidaktiviteter avklarade och jag har arbetsro resten av veckan.

Solen behagar titta fram och ger ljus i mitt hus. Det kan behövas som motvikt till det mörker som jag skriver om i mittpartiet av "Min är hämnden". Egentligen tycker jag inte om att ställa till det för karaktärerna, men de har sig själva att skylla. Mord, misshandel och sexuella förbrytelser kan inte gå obemärkt förbi. Inte ens på 1500-talet eller kanske speciellt inte då. Straffen var hårda och skoningslösa.


Armbågarna är vässade och klorna filade, låt tangentbordet knattra! Målet finns där någonstans i fjärran och för varje stavelse känner jag vittringen av målsnöret.

Regnig måndag

Arbetsdagen har börjat med en minikonversation över facebook med min kära kollega Maria Gustavsdotter. Författaryrket är bitvis ett ensamt knegande och då är det gott att de finns där inom räckhåll, vänner och arbetskamrater.

Det är också skönt att höra att det är fler än jag som kämpar i redigeringsträsket. Alltså egentligen tycker jag att det är rätt kul att redigera, men ibland blir det bara för mycket. Som just nu då jag tycker att allt bara blir sämre vad jag än gör.

Ja ja, jag erkänner, det är berg- och dalbana! Men med lite jävla anamma ska jag väl kunna lägga ytterligare något eller några kapitel till samlingen när dagen är slut.

Ringens gåta i En smakebit på søndag

Det var riktigt längesedan som jag deltog i "En smakebit på søndag".
Sommaren har passerat lika fort och intensivt som vanligt och idag regnar det här på småländska höglandet.



Jag har läst mindre än jag tänkt den här sommaren. Men jag har skrivit desto mer och känner att jag verkligen närmar mig slutet på "Min är hämnden".


Häromdagen kom den purfärska "Ringens gåta" av Elisabet Nemert nerdimpande i brevlådan. Det är den sjätte fristående delen i serien Släkten utgiven av Historiska Media.

Så här börjar boken:
"I drömmen var hon en allseende örn. Hon flög högre och högre upp mot den aningslöst blå himlen. Hon hörde ljudet av sina egna mäktiga vingslag, kände hur vinden smekte hennes glänsande fjäderdräkt, hur känslan av tyngdlös frihet fick hennes hjärta att slå hastigare av glädje och tacksamhet. I örnens gestalt fanns hon till i nuet, i det obefläckade ögonblicket som varken var tyngt av det som varit eller det som komma skulle och därför var befriat från all fruktan."



En lovande inledning som jag hoppas håller hela vägen ut.

Släkthistoria - en källa till inspiration

Författare har inte en outsinlig källa att ösa ur. Åtminstone inte jag. Ständigt och jämt behöver jag fylla på, ibland mycket, ibland lite.
Det kan handla om att jag behöver ytterligare en karaktär för att få mer stuns i handlingen. Eller så har jag karaktären men saknar en händelse eller ett helt förlopp. Kanske är jag på jakt efter en upptakt. Eller så glor jag på en skrattande synopsis.

Jag skriver som de flesta vet i huvudsak historiska romaner och nu har jag funnit ett nytt verktyg. Det handlar om ett sådant där universalverktyg som varje man (och kvinna med för den delen) som lider av Timellsyndromet alltid bär med sig.




Skillnaden är bara den att mitt verktyg bidrar verkligen med mer än bara tomma löften.

Tidningen Släkthistoria ges ut av LRF Media och riktar sig till släktforskare. Så långt är allt gott och väl. Och jag kan räkna mig till denna målgrupp. Men för mig har tidningen fått ett helt annat användningsområde och en helt annan innebörd.

Här finns allt från nördig fakta till fantastiska levnadsöden. Det är bara att ösa på, förändra, förvandla, förvanska och fantisera vidare.
Och sex gånger om året kommer Släkthistoria nerdimpande i din brevlåda och ger dig ny luft under dina författarvingar.
Det är riktigt dumt att inte använda sig av de verktyg som finns och dessutom så lättillgängligt.








Dessa rader är helt fristående från det faktum att jag är sporadisk medarbetare i nämnda tidskrift. Jag får tusenfalt mer igen än vad jag själv bidrar med.

Snilleblixtar!

Det här med uppslag och idéer är ett märkligt fenomen. Och de kommer gärna i stim och när man minst anar det. Igår kväll tittade jag på andra delen av TV-versionen av "Män som hatar kvinnor".

Ett förskräckligt nutidsdrama som berör trots att jag både läst boken och sett filmen. Jag höll för ögonen flera gånger under den avslutande halvtimman, det är bara att erkänna.

I normalfallet förväntar jag mig nya koncept och infallsvinklar när jag exempelvis läser historiska texter eller besöker platser med genuin patina. Men mitt under de värsta scenerna kom snilleblixtarna farande, de där som är så bra att man knappt tror att det är sant. Där uppdagades självklarheter som tar "Min är hämnden" till en ny dimension. Tack Stieg Larsson!
Tiden går men människans ondska består, skulle jag vilja säga. Gasa, gasa gasa!

Nu går det framåt

Ni kan inte ana vilket flöde och vilken kreativitet det finns i konsten att stryka textmassor. När allt utanpåverk kommer bort och det nakna skelettet visar sig, det är då det händer saker.




Karaktärerna tar nu tydligt plats och det är om dem det handlar, ingenting annat. När fiktion får vara fiktion skapar jag underhållning. Och det är det jag ska förhålla mig till.
Samtidigt som jag skriver många av dygnets timmar, läser jag också. Och vet ni vad, jag tycker att jag tål att jämföras med flera av våra populära författare. Mitt självförtroende sitter som en smäck!

Medicis vapen i Ella Bergs tjänst

Nu har jag bestämt mig! Denna "skadeskjutna" svartfågel är det signum här på bloggen som visar att ett inlägg handlar om Sigridslegenden på ett eller annat sätt.
Trilogin omfattar Min är hämnden, Min är skulden och Min är försoningen.



Vapenskölden tillhörde ätten Medici. vars sägenomspunna medlemmar kom att påverka den kära Sigrid på mer än ett sätt. Släkten är utdöd sedan 1700-talet och därför lånar jag deras symbol utan att skämmas.

Vår historia är full av luckor och jag älskar att fylla dem till bredden med fiktion. Här och var svämmar de över och läcker fantasi åt alla möjliga håll. Tro inte ett ord av det jag skriver hur sanningsenligt det än låter!

En drottnings löfte av C W Gortner

C W Gortner

Christopher W Gortner är en ny bekantskap för mig.Men långt ifrån en oangenäm sådan. Jag erkänner villigt att det tagit ovanligt lång tid för mig att läsa "En drottnings löfte". Anledningarna till detta har varit flera. Men den huvudsakliga är att jag själv är inne i en intensiv skrivperiod och då blir det helt enkelt mindre läst.




Isabella av Kastilien var en drottning med en mycket speciell sammansatt personlighet. Eller, det är åtminstone så som eftervärlden får uppleva henne. "En drottnings löfte" ger en bild av en kvinna som å ena sidan kunde älska av hela sitt hjärta samtidigt som hon gav sitt tillstånd till den av eftervärlden så kallade spanska inkvisitionen.

Boken är ett historiskt epos och visar på ett djup som annars är svårt att finna i historiska romaner. Den kräver alltså sin läsare. Det är inte en bok som man hastar igenom samtidigt som man håller ett öga på köttet på grillen eller lyssnar på väderleksrapporten.
Som läsare kommer du Isabella inpå livet. Boken är skriven i jagform och det känns nästan som om hon står där framför dig och berättar. Att få tal del av vardagshändelser som säkert kunde engagerat vilken kvinna som helst på den här tiden samtidigt som man förstår att hon skapar en nation kittlar fantasin.


Det här är skönlitteratur som bygger på gedigen research. Vi kan aldrig veta exakt hur det var och författaren  påpekar att han fått rucka på viss fakta för att få en hållbar och intressant historia. Det är denna balansgång som visar att Gortner är en författare som skickligt lotsar oss mellan historiska kobbar och skär och bjuder på underhållning av klass.
Jag vidhåller att boken bör avnjutas långsamt och i lagom stora bitar. Då blir behållningen som störst.

"En drottnings löfte" är på svenska utgiven av EA Förlag AB.

Ingen bokbloggsjerka

Det är fredag och jag saknar bokbloggsjerkan. Men det ger mig å andra sidan mer skrivtid idag. För Annikas jerka är inget man slarvar över. Det krävs att man tänker till och svarar ordentligt. Sedan driver nyfikenheten mig att kolla vad alla andra tycker och tänker om ämnet eller frågan som är aktuell. Lätt ett par timmar spenderade bland härliga bokbloggar.



Idag är jag Ella Berg och jag berättar om hur det kom sig att Emanuel Andersson, bondson på Hammaren hamnade i de Medicis Toskana.
Jag berättar också om en lucka i ätten Grips historia där Sigrid Birgersdotter Grip tänjer på de moraliska gränserna.





Målet för dagen är att kunna lägga ytterligare ett kapitel bakom mig. Arbetsuppgiften handlar om redigering och omskrivning för jag vet inte vilken gång i ordningen. Men skam den som ger sig.
Jag lovar er alla läsare att den dagen kommer då ni kan köpa "Min är hämnden" i närmsta bokhandel.