Kulla Gulla i vår tid

Författaren Märtha Sandwall Bergström skrev 1945 - 1951 de tolv böckerna om Kulla-Gulla. I ärlighetens namn tror jag inte att jag läst en enda av dem. Små snälla flickor som det var synd om var ute redan när jag kom till bokslukaråldern.
Märtha växte upp i Nävelsjö i Småland och det var också där som handlingen i böckerna utspelade sig. Redan på den tiden då det begav sig tyckte kritikerna att Kulla-Gulla var alltför söt och helgonlik. Inte desto mindre gjorde hon succé bland de unga läsarna.

Efter Kulla-Gulla, Polyanna och Anne på Grönkulla kom Cherry Ames, Kitty, Tvillingdetektiverna, pojkflickan Georg i Fem-böckerna och så Lotta förstås. Jag läste allt jag kom över. Och sedan blev det Angelique, minns inte riktigt hur hon stavade sitt namn. Men jösses där kan till och med "Femtio nyanser av honom" slänga sig i väggen.
Någon förläggare har nyligen sagt att det gäller att hitta sin egen ton, sitt eget språk. Kan man dessutom finna och damma av en genre som till synes är utdöd kan man bli sin egen lyckas smed. Nu har jag väl svårt att tro att Kulla-Gulla typen skulle kunna tända några nya stjärnor på himlen, men visst kikar jag lite i backspegeln nu när jag är framme vid slutfinishen av "Mormors Ring". Lite titeländringar har det också blivit. Den första boken av tre planerade heter "Där svartfåglarna dansar", del två "Det onda ögat" och del tre "Skriet från det förgångna". Namnet på serien är numera "Mormors Ring".
Det är alltså detta projekt som pågått under jul- och nyårshelgerna. Och pågår fortfarande fram tills dess att det är time för "Min är hämnden"