Här kommer ett smakprov på vad som kan komma i "Kyrkornas Hemligheter". Överallt stöter jag på de stora händelserna i svensk historia sammanflätade med den lilla människans öde. En mäktig kompott där det ibland kan vara svåra att sålla och välja.
En smal strimma av ljus letade sig genom storstugans enda fönster. I sängen med de höga trägavlarna låg Maria Erlandsdotter. I famnen höll hon sin nyfödde son Johan. Det är den 9 april 1844. Maria är blek och några tårar trillar nerför hennes tärda kinder. Sonen gråter inte och han börjar redan kännas kall. Borta vid slagbordet pysslar hennes svärmor Catharina Månsdotter och väninnan Stina Håkansdotter. Den förstnämnda hann precis förrätta ett nöddop innan lille Johan tog sitt sista andetag efter ett liv som blev kortare än en timma.
Den som träder in i kyrkorummet i Drev kan inte undgå att fångas av alla de vackra små kransar och kronor som hänger på väggarna. En av kransarna är bunden med stor kärlek för att hedra lille Johan vid hans begravning i Drevs sockenkyrka. Det går fortfarande att läsa den blekta texten på minneslappen. Seden att hänga upp kransar på väggen på detta sätt kan ha varit vanlig i dessa trakter under 1800-talets första hälft, för att sedan dö ut i takt med att nya kyrkobyggnader togs i bruk.
Jag undrar just om Johans familj har några nu levande släktingar, kanske till och med någon som har forskat och kan berätta mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar