Är sommaren slut?

Kanske går den mot sitt slut, den här sommaren som knappast var en sommar alls. Åtminstone inte här på den småländska höglandet. Fast när jag tänker efter har det ändå varit ganska okey. Många dagar har varit fina på alla möjliga sätt och det har inte bara regnat.

Katten Elin njuter på trappan.

Idag skiner solen, men vinden för med sig ett stråk av kyla. Den där lukten som minner om hög kall luft finns där och getingarna är trötta. Arbetet med "Kyrkornas Hemligheter" del två pågår för fullt samtidigt som jag bearbetar historien om Holavedsbrudarna. På mitt arbetsbord ligger även ett projekt som jag nämnde i början av sommaren, en bearbetning av en historisk roman skriven av en person som inte längre finns bland oss. När planen för "Min är hämnden" är klar kommer jag att dela med mig av händelserna kring detta.

Nu sjunger krassen på sista versen.

Sedan sticker jag emellan med några noveller och kanske blir det en kortroman till veckopressen i vintermiljö. En av mina författarvänner, Maria Gustavsdotter har stängt in sig i ensamhet, lugn och ro för att bara skriva. Något som jag funderar på att prova på, men jag är inte säker på att det är melodin för mig. Men som sagt, prova borde jag.

Dahliorna blommar så vackert i trädgården.

Jag tycker om att ha många strängar på min lyra. Och visst kan de ibland bli för många, men då blir det till att sortera och prioritera. Men det är omväxlingen som förnöjer och gör att nyfikenheten och upptäckarglädjen får sin rätta dos av näring. En näring som ger tillväxt i form av nya frön, som gror och blommar ut. Min bästa tid är nu!