E-böcker i min värld

Det händer att jag har svårt att anpassa mig till utveckling. Om e-boken är utveckling är jag ambivalent. För det första gillar jag att se mina böcker i hyllan och för det andra gillar jag att ta på dem. Jag har heller inte anammat tanken att läsa en hel bok på skärmen.

En enda bok har jag läst som e-bok och det var "Femtio nyanser av honom".
Hur blev det då på detta viset? Jo, jag ville ha tag i boken på rödaste rappet därför att jag skulle delta i en bloggtävling. Därför läste jag också snabbt och effektivt. Missade säkert ett och annat, men jag minns att jag var besviken.

Läs gärna min recension!

Och nu fattas det en bok i min hylla. Men en tanke slog mig. Jag skulle kunna tänka mig ett program i min dator som var uppbyggt som en bokhylla med fiktiva bokryggar där jag kunde plocka ut min bok och och slå upp en sida och läsa. Sen i vändningarna som jag brukar vara, kanske detta program redan finns?

Fler och fler förlag erbjuder e-bok som recensionsex. Något som Bokföring enligt Monika funderar över. Men jag tycker nog att en fysisk bok är det minsta jag kan begära i ersättning för en recension. Det är som jag ser det ett arbete, åtminstone då det gäller böcker jag i annat fall troligen inte skulle ha läst. Måste tillägga att det ibland är tack vare recensionsex som jag upptäckt nya författare och det är inte så dumt.

Bokomslag, grädde på moset

Det är något speciellt med bokomslag. Nu vill jag inte påstå att jag väljer böcker utifrån omslag, men ett tilltalande yttre kan få mig att plocka upp en bok och därmed är jag en potentiell kund.
Hos bloggen Bokpotaten träffade jag på det roliga temat Omslagsonsdag. Veckans gemensamma nämnare är moln.
En snabb inventering i min bokhylla gav följande resultat.

Blev glatt överraskad av detta fynd i min hylla. Har inte läst den och vet inte hur den hamnat hos mig. Omslaget är också så fint att det förtjänar att lyftas fram.

I raden nedan är Ove min stora favorit med högt läsvärde. De övriga två fick hänga med på grund av molnen.

Kvinna i grönt är ett sådant där undantag, som bekräftar regeln. Jag har både läst den och uppskattade underhållningen.








Vad säger ni, vilket bokomslag ger "molnen" rättvisa?

Sugen på att vinna en bok?

Vem vill inte utöka sitt bokförråd? Bloggbohemen inbjuder denna vecka till en enkel tävling. Klicka här för att delta. 




Denna vackra höstdag lider mot sitt slut och jag är så tacksam över att få bo just där jag bor och bjuder på en alldeles nytagen bild från mitt eget paradis.

Idag har jag samlat massor med energi som ska generera många nedslag de kommande dagarna. Det riktigt kliar i mina fingrar och jag hör hur ropen skallar från karaktärerna i "Min är Skulden".
Alla vill de berätta sin historia. Nu är det bara för mig att lyssna och fånga upp rösterna från en tid som ingen minns.

Spring i bena

En underbart vacker höstdag som ger mig massor av energi. Jag riktigt studsar på stolen. En anledning till detta utöver solen är ett mejl som jag fick idag. Än kan jag inte riktigt avslöja vad det handlar om. Men det är en dörr som öppnade sig likt porten till Ali Babas skattkammare. Och jag har kilat in min fot i springan för att se till att den förblir öppen.

En gammal bro full med historia.

Jag ser det också som om jag bygger broar av allt det jag gjort tidigare i mitt liv. Nästan varje vecka denna höst sker något som pekar åt ett speciellt håll. Det verkar som om alla stigar jag trampat upp möts i ett centrum där det kreativa flödet kommer att bubbla likt en jättegryta på Island.

Nanowrimo

En intressant tanke att skriva 1 667 ord om dagen i 30 dagar i sträck. Har jag gjort det redan fastän jag inte tänkt på det? Kan nog inte svara sanningsenligt på den frågan. Jag vet att det finns dagar då jag presterat upp emot 3 000 ord. Men det handlar om enstaka dagar och under pressen av en deadline.
Den första november är det dags för årets Nanowrimo. Tävlingen gick av stapeln allra första gången 1999 och hade då 21 deltagare. Numera är det över 200 000 personer världen över som under november månad varje år producerar mängder av text.

Kunskapens frukt.

Jag ser det som en gigantisk övning av självdisciplin. Och ett sätt att skriva utan att störas av jante. Under en tid har jag från och till funderat på att delta. Eller inte delta. Just denna dag tror jag att jag ska skapa min alldeles egen Nanowrimo. Frågan är om jag kommer att hålla det jag förutsatt mig göra.

Vilka knep behöver jag ta till för att hålla distraktionerna stången? Vad är det som gör mig till en vinnare? Och framför allt, vilken blir min belöning?

Mitt största bekymmer är att hålla mig till att prestera kvantitet och inte stirra mig blind på kvalitet. Det senare får jag ta tag i därpå. En sak åt gången.


"Min är Skulden" är ett intressant uppdrag i detta sammanhang därför att jag tror att den boken behövs som draghjälp åt "Min är Hämnden". Låter som omvända världen att låta del två lyfta del ett. Men jag är tämligen säker på att jag måste visa min förmåga till att skriva vidare på det som Kjell lade grunden till.

Ondskans Pris i en smakebit på søndag

Förra söndagen sov jag ut efter århundradets fest, men idag är jag på banan igen.
En smakebit på søndag startar hos Flukten fra Virkeligheten. Här bjuder vi varandra på läckra smakbitar ur böcker av alla de slag.



Mitt bidrag denna söndag blir "Ondskans Pris" av Set Mattsson. Boken är hans första och kom ut 2012. I år har den fristående fortsättningen "Svekets Offer" nyligen lämnat tryckeriet. Och han jämförs redan med Stieg Larsson.

"Det gick en timme. Sedan ännu en. Allt fler män och kvinnor kollapsade under den brännande vårsolen, men ingen vågade hjälpa dem. Pojken kände sina ben skaka och hur svetten rann längs ryggen och låren, men han lyckades hålla sig upprätt. Tidigt på eftermiddagen körde en personbil med ett stort rött kors på sidorna fram till kajen."







Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens Malmö där kriminalöverkonstapel Douglas Palm sliter sitt hår i jakten på en mördare bland alla tusentals flyktingar som väller in landet. En annorlunda story, som visar på ett stråk av släktskap med den engelska kriminalgenren.

Relaterat inlägg: Svekets Offer av Set Mattsson

Författaren Ingrid Kampås gästbloggar

Framöver kommer jag att bjuda in olika gästbloggare. Först ut är författaren Ingrid Kampås, just nu aktuell med "Drottningkronan" utgiven av Historiska Media.

Ingrid Kampås

Vilken ära! Ewa har frågat mig om jag vill vara gästbloggare på Holavedsbrudar. Så klart jag vill! Gärna! Jag är lycklig! Oss emellan har jag funderat på att jag nog ville ha en bokblogg, men så kommit på att jag inte hinner. Inte på det sättet, med att läsa och sedan kommentera det jag läser. Men det är så här: Jag gillar läsare! Av alla former, alla bakgrunder, alla sätt att vara. Så därför kära läsare: Jag ska börja med en mycket kort presentation av mig själv. Jag heter Ingrid Kampås, min första bok publicerades 2002. Nu i år kom min sjätte bok, Drottningkronan ut. Det är en historisk roman, del 5 i förlaget Historiska Medias serie Släkten. Där befinner jag mig i 1100-talet.

Men som författare är man ju alltid steget före publiceringen, så just nu håller jag på med en roman som utspelar sig på 1530-talet. En spännande tid, med reformation och klasskrig och romanen börjar i Lübeck. Just idag har jag befunnit mig i Cismars kloster, där min huvudperson har hamnat. Hon ska vidare, jag lovar, och råka ut för diverse äventyr ända tills det jag själv vill ha ut av en bok: ett lyckligt slut.

Sedan exakt två år bor jag i Lübeck, mitt i Altstadt, gamla stan. Det är en mycket inspirerande miljö för en författare av historiska romaner. Men idag tog jag en lång promenad, 7 km,  till ett köpcenter som heter Citti-Markt. Min inspiration kommer när jag använder ”Apostla-hästarna”, alltså när jag går och går, sätter ena foten framför den andra. Och just nu är det nog den allra vackraste tiden att promenera i, träden är gul-orange-röda och höstlöven faller, visst knastrar det härligt under fötterna när man trampar på mattan av löv? 

Maria Gustavsdotter till vänster och Ingrid Kampås till höger.

Då går jag där och funderar över livet, mitt eget liv flyter ihop med det liv jag ger mina bokkaraktärer, strunt samma att det är ett antal hundra år emellan oss. De mänskliga villkoren är ju någorlunda lika. På söndag är det Tacksägelsedagen, jag grunnade lite på det när jag gick. Och då flöt allt det sorgliga som någonsin hänt i mitt liv (och är man några år som jag så är det ju en del) bort som på en våg jag aldrig behöver se igen, och kvar stod bara det jag har att vara så tacksam över. 

De mina. Det viktigaste i livet. Barnen, barnbarnen och så den allra finaste mannen i universum, han jag brukar säga kommer från den planet där goda män växer, han som är min man. Jag skrev en kolumn om detta också, i Hallands Nyheter, och där skrev jag att i vår sekulariserade tid är det inte så lätt att veta vem man ska tacka, men att tacket nog kommer fram dit det ska. Tacka vinden för att den susar i trädens kronor, och träden för att de finns där för vinden att susa i. Det räcker så.

Om det finns någon läsare som vill vara facebook-vän med mig så har jag facebook-namn Ingrid Viktoria. Alla som är respektfulla och trevliga får gärna vara mina facebook-vänner. Jag önskar er en fin Tacksägelsehelg. 

Relaterade inlägg:

• Drottningkronan av Ingrid Kampås
• Drottningkronan i en smakebit på söndag