Årets andra dag handlar om dialoger

Idag skriver vi den 2 januari 2014. Det där med året känns ovant och konstigt. Tänk att det ska vara så svårt varje gång.

Dialog är ett grekiskt ord och i dess betydelse finner vi "genom samtal". Vi kan lätt tro att det betyder samtal mellan endast två personer, men så är det alltså inte. På 1200-talet betydde det franska ordet dialoge "litterärt arbete bestående av ett samtal mellan två eller flera personer".

Dialogen är ett viktigt verktyg när det gäller att föra en historia framåt. Men den måste formas med finess. Karaktärerna måste låta trovärdiga och det de säger måste ha ett innehåll samtidigt som det ska låta som ett naturligt samtal.


Känns det igen? Jo, visst tjatar jag och det är mest på mig själv. För även om jag rent teoretiskt vet hur det ska gå till att forma en bra dialog, så felar jag oftast.

Idag ska jag studera konsten i Arne Dahls "Efterskalv". Ett tips från en mig närstående person, som läser mycket. Genren är inte min, men i det här fallet tror jag att det kan vara en fördel.

Dialog, en konstart för sig

Det här med att skriva dialog är verkligen svårt. Dialogen kan bereda vägen lika väl som den kan vara ett riktigt magplask. Mina karaktärer pratar gärna och mycket, men det de säger måste ha relevans för handlingen och föra den framåt.

Att efter varje mening behöva skriva sa Jord eller sa Anders betyder att jag varit otydlig när det gäller att låta läsaren förstå hur olika dessa två personer pratar. När jag fått till en riktigt bra dialog ska läsaren kunna känna igen karaktärens röst på samma sätt som vi kan göra i verkligheten när vi exempelvis pratar i telefonen.

Ett färgstarkt persongalleri. Undrar hur de låter?

Hur ska jag få mina karaktärer att inte låta likadant? Jag har nu levt med "Min är Hämnden" och "Min är Skulden" i över ett år. Inne i mitt huvud hör jag hur de talar till varandra och med varandra. Jag vet att Jords röst är lite hes med dragning åt det skrapiga hållet. Men kan verkligen läsarna höra det? Jag tror inte det.

Emanuels röst utvecklas under resans gång, precis på samma sätt som han själv. Har jag visat det tillräckligt tydligt? Nej, det har jag inte. Naturligtvis har hans röstläge förändrats från tonårigt målbrott till en mans grova stämma. Samtidigt som han lämnat tillvaron som  ung bondgrabb och blommat ut till en duktig krigare i kunglig tjänst.

Dags att gå en rond till med gänget från Tjust.