Ett eko från förr

Igår rymde jag från redigeringen och hälsade på mina förfäder i Adelöv. Det är något visst med att komma till det område som en gång var känt som Holaveden. Mina minnen vet definitivt att jag befinner mig på hemmaplan.

Det händer något i min själ som inte går att förklara. Alla sinnen öppnas samtidigt som lugnet breder ut sig. Och jag lägger märke till den osynliga väven som binder mig samman med Kerstin Svensdotter som föddes på gården Hult i Adelöv socken någon gång i slutet av 1660-talet och som sedan kom att bli mora i Humlefall.

Hennes far Sven Persson var nämndeman och lönnkrögare. Allt i ett. Och har en minnessten på kyrkogården i Adelöv som heter duga. Vem vet, snart kan det vara dags att berätta Kerstins historia. Jag hörde hennes röst eka över nejden och jag tror att jag svarade henne.