Lånad miljö

Fantasin flödar och rinner över. I min hjärna bygger jag historier, ibland nästan fortare än vad jag kan tänka. Önskar att jag kunde skriva i samma takt. Värst är att jag glömmer också ... det händer att jag bara minns att jag skapat något utöver det vanliga.

Som författare måste jag känna miljön där mina karaktärer befinner sig utan och innan. Att bygga fantasimiljöer kräver mycket arbete, då jag måste veta så mycket mer om platsen än vad jag någonsin berättar i ord för läsarna.

De ska kunna förnimma miljön mellan raderna och då måste jag i princip känna till varje skiftning i ljuset i rummet, jag måste veta från vilket håll det drar och i vilken riktning dammtussarna rör sig och jag måste veta vilket trappsteg som knarrar.

Allt detta betyder att jag för det mesta använder miljöer som är välkända för mig. Det är nu jag har nytta av min uppväxt som oftast bestod av två år på varje plats och mitt stora historiska intresse som gjort att jag besökt fler museum än danshak.

Bilden ovan är hämtad från det riktiga Vättergatan 4, ett hus som inte längre finns kvar. Men det är i allra högsta grad levande för mig och i de album jag har tillgång till. Det är alltså i dessa rum som Felica i Manglade dukar och vikta servetter vandrar omkring och brottas med sitt liv.