Smycket med stort S har blivit Dagnys smycke. Bland min mors kvarlåtenskaper hittade jag härom dagen en banankartong i källarförrådet. Innehållet bestod av album, brev och lite annat smått och gott. Det mesta visade sig tillhöra just Dagny. Och där fanns även hennes bouppteckning. Tråkigt nog avled denna dam i nutid och bouppteckningen hade inte mycket att säga. Men i lådan fanns även hennes mors bouppteckning. Eftersom Dagny bar smycket på sin 50-års dag och denna dag inföll medan modern och tillika min gammelmormor fortfarande var i livet, fanns förstås detta smycke inte där. Det finns egentligen heller inget som säger att Dagny fått smycket från sin mor. Det kan lika gärna ha kommit från hennes fars släkt eller från hennes mormor eller till och med någon helt okänd. Hoppas att kunna finna fler ledtrådar i de äldre album som finns förvarade hos min ena syster. Får bli en myskväll i brasans sken framöver.
Till merfynden i lådan räknar jag de sagor, som av allt att döma är skrivna av min gudmor Anna-Brita, tillika Dagnys syster. Bitti som hon kallades var "barnträdgårdslärarinna" och det verkar som om hon bar på dold författartalang. Dessa sagor ska jag studera lite närmare. Och vem vet, kanske bearbeta och ge ut. Men som vanligt har jag några för många järn i elden.För samtidigt snurrar en synopsis till en novell med Dagnys smycke i huvudrollen runt i min överhettade hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar