tisdag 10 april 2018

Där rosor aldrig dör

Visst är det spännande med de nya formaten. Jag tänker på ljudböcker och e-böcker. Ljudböcker som lite liknar TV-serier, de skrivs i avsnitt var och ett med sin egen story i storyn. Avsnitten kallas episoder och hålls samman till en säsong.

Nyfiket testar jag ... Håller på med ett så kallat pilotavsnitt som ska bli ungefär en timme långt och sedan följas av ytterligare nio episoder vilka utgör säsong ett av ett projekt som jag kallar Där rosor aldrig dör.

Miljön är en begravningsbyrå i en svensk småstad. Om ni bara visste vilka förvecklingar som kan uppstå. Jag är redan halvvägs in i pilotavsnittet och plotten för alla tio episoderna sitter som en smäck.

Att skriva text som ska produceras direkt för ljudbok kräver ett lite annorlunda tankesätt jämfört med om jag skriver en vanlig roman. Som ni vet har jag ett förflutet som följetongsförfattare i veckopressen och den erfarenheten kommer väl till pass nu.

torsdag 5 april 2018

Våren, den efterlängtade

Äntligen smälter snön. Inte för att det går fort men visst sjunker de skitiga drivorna en aning för varje dag som går.
Idag har jag träffat redaktör Lena mellan två tåg och checkat av framtiden. Så mycket roligt jag har att göra och hela tiden händer det nya saker. Det här är ett magiskt år!

Det är torsdag och Mias bokhörna lägger ut sin helgfråga.

Vilken typ av läsare är du?

Vissa böcker har jag svårt att lägga ifrån mig medan andra är segare än en gammal skumtomte. Böcker jag gillar läser jag snabbt, måste ju få veta hur det går. De sega blir oftast liggande.

Bonusfråga: Vad längtar du efter nu?

Vår, förstås! Vad annars?


lördag 31 mars 2018

Wow ... research!

Vilken tur jag har som är författare. Och kan välja att skriva om sådant som jag tycker om. Som nu till exempel när det är påsk och stor Bilmässa på Elmia i Jönköping. Jag gillar gamla bilar så där lite lagom. Det fanns en tid då jag gjorde reportage för tidningen Klassiker och kom in bakvägen till mässan redan klockan sju på morgonen och fick gratis kaffe hela dagen lång.

Men igår fick jag snällt köa med alla andra, men vad gjorde det när solen sken och snön rann i rännilar över trottoaren. Det är verkligen något visst med bilmässa, lack som glänser, krom som skickar solkatter och en ljud- och doftkuliss som framkallar minnen.

Vad gjorde jag här? Research för fjärde delen i Huskvarnasviten med arbetstitel Sprucket läder och svikna löften. Vilken karaktär var här? Varför då? Och framför allt, vad hände? Haha ... jag vet, men ni får vänta ... ända till 2019!

Men först börjar vi nedräkningen till Lånat silver och krossat glas som kommer redan i maj i år. Sedan laddar vi om och ser fram emot Vaxade juveler och brända hjärtan som ligger på bokhandelsdiskarna i höst.

Ha en fortsatt fin påskhelg!

måndag 26 mars 2018

... eller hur?

Oj, vad tomt det känns. Manuset till Lånat silver och krossat glas har lämnat mig. Det är dags för sättning, korrektur och därefter tryck. Det är pirrigt. Har jag trots all kontroll missat något ... Finns det ett ord för mycket eller ett för lite ... Stavfel ... Inte ens korrekturläsare är felfria.
Jag ska läsa korrekturet, redaktör Åsa och ytterligare en person ska läsa. Och ändå vet jag att det kommer finnas något litet fel. Det gör det alltid. Visst är det konstigt att det händer med tanke på tekniken som vi har till vår hjälp.

Idag har jag städat och tagit fram mitt påskpynt. Inne är det mysigt men utanför dörren ligger fortfarande snön och trycker, smutsig och dryg. Antalet tranor vid Hornborgarsjön ökar för varje dag och fåglarna kvittrar lite på försök i trädgården.

Nåja, gumman Tö måste vara på ingång och igår sken solen. Då var det nästan 20 grader varmt i växthuset. Under lampan i friggeboden väntar både citron- och olivträdet på att få komma ut.

Jag har börjat läsa Jojo Moyes senaste, En andra chans. Så bra! Tänker sträcka ut mig i soffan och läsa. Nästa gång jag tittar ut är det vår, eller hur?

tisdag 20 mars 2018

Konsten att minnas

Periodvis läser jag många böcker. Jag tar dem ur min hylla, läser och sätter tillbaka dem igen. Ett halvår senare står jag där med boken i handen och funderar. Har jag läst den här ... eller inte? Om jag läst den, vad tyckte jag då?
Ibland lyckas jag få minnet att vara mindre blekt men långt ifrån alla gånger. Så idag bestämde jag mig för att skriva några rader i boken jag läst innan den hamnar i hyllan igen.


Det är inte alltid som jag avslöjar vad jag tycker och tänker eller så får bokens titel som i det här fallet bli en välbevarad hemlighet. Dags att välja ny bok. Jag önskar mig själv bättre lycka!

torsdag 15 mars 2018

Torsdag igen ...

... hur är det ens möjligt? Snön ligger fortfarande djup men igår var jag och köpte en kruka med påskliljor som jag har stående utanför dörren under dagarna. De lyser som små solar i brist på den riktiga.

Jag sitter fortfarande fast i redigeringsbubblan och det är väl därför som tiden rusar. Ena minuten anser jag mig klar och i nästa får jag för mig att skriva igenom ett kapitel från början till slut.

Mias bokhörna frestar som vanligt med helgfrågan och tur är det för annars skulle det väl inte bli några inlägg alls i den här bloggen.

Förvandlas du någon gång till Mr Hyde? Att påstå att det inte händer vore att ljuga. Det finns flera olika situationer då mina horn växer ut. Risken är överhängande i situationer där svaga människor oförskyllt kommer i kläm. Och när vissa politiker tar alltför stora ord i munnen.

Haha .. Det var visst bonusfrågan. Huvudfrågan handlar istället om vad jag ogillar i böcker. Både det ena och det andra skulle jag vilja säga men jag instämmer med Mia om att brevromaner sällan är läsvärda. Jag ogillar också långrandigt ältande och ibland böcker helt och hållet skrivna i presens. Även böcker skrivna i första person kan vara jobbiga, men det finns strålande undantag.

torsdag 8 mars 2018

Särskrivningar, nej tack!

Den här vintern, kan den aldrig ta slut? Jag är så trött på allt det vita. Det kommer att ta evigheter innan snön smält och lökarna i min trädgård vågar titta upp.

Bloggen Mias bokhörna funderar över det här med särskrivningar. Visst blir det allt vanligare eller är det så att jag är mer uppmärksam. Jag är en riktig gnällis när det gäller särskrivningar. Hur svårt kan det vara att göra rätt? Dessutom ändras ju ofta betydelsen när ett ord särskrivs.

Säg gärna emot mig!

Bonusfrågan handlar om att svänga sina lurviga med tanke på att Let´s dance snart drar igång igen. Sång eller dans, sak samma för mig. Jag sjunger falskt och dansar som ett kylskåp. Kan vi prata om något annat?