Maria Gustavsdotter
Maria sitter gärna och läser på trappan utanför villan i Uddevalla. |
I en härlig villa med stort svängrum i utkanten av Uddevalla lever
Maria Gustavsdotter tillsammans med maken Gustaf. Det är här som alla märkliga
karaktärer föds, intar de olika scenerna och visar sina föreställningar. Maria
skriver numera på heltid, men det har inte alltid varit så.
Redan som åttaåring visste Maria att hon skulle blir
författare när hon blev stor.
- Men jag trodde väl aldrig att det skulle ta så lång tid
att bli stor, säger hon med ett skratt.
Innan hon blev tillräckligt stor hann hon med att utbilda
sig till tandläkare, jobba i yrket i flera år, driva en egen butik och arbeta
som ekonomiassistent på en teater.
Drömmen om författarskapet låg där och grodde hela tiden,
ett frö som behövde rejält med gödsel. Den rätta dosen visade sig komma från
chefen på Bohusläns Teater som ansåg sig ha för många anställda.
- Jag gick storgråtande från hans rum, när han föreslog att
jag skulle degraderas från ekonomiassistent till trivselvärdinna med mycket
diffusa arbetsuppgifter.
Nu kan Maria le åt minnet. För det är tack vare den mannen
som hon idag är författare på heltid.
- Att jag till slut tog steget fullt ut har jag inte ångrat
en sekund, säger hon.
Det hörs på det bestämda tonfallet att hon menar allvar. Hon
värdesätter sin frihet. I författarskapet känner hon sig trygg och hon går
förväntansfull till jobbet varje dag.
Starka familjeband
Maria är yngst i en syskonskara på fem, en bror och fyra
systrar. Idag är endast två av hennes systrar i livet. Det gör att de är extra
rädda om varandra och umgås flitigt.
Familjen betyder allt för Maria. I trappan upp till
övervåningen hänger bilder på Maria och hennes make Gustaf, alla fyra barnen
och de älskade barnbarnen.
- Vi försöker att träffas allihop åtminstone två gånger om
året och då dukar jag med både vit linneduk och servetter.
Thanksgivingmiddagen är en tradition som två av sönerna
tagit med sig hem från USA. Och nu har Maria och hennes familj gjort en egen
variant av tacksägelsen.
Till familjen hör även hennes romanfigurer. Gertraud,
huvudpersonen i den tredelade romansviten ”Fem pärlor till Jungfruns krona”
ligger Maria särskilt varmt om hjärtat. Historien utspelar sig under den
svenska reformationen och vi får följa Gertraud från ung kvinna och fram till
ålderns höst och den sista vilan.
Maria är intresserad av historia och skriver gärna romaner
som utspelar sig i det förflutna. Tidigare i år kom boken Spegelskärvor, som
handlar om Gertrauds barnbarn Agda.
Och nu i höst släpptes ”Helenas hämnd”, som är speciell så
till vida att den är fortsättningen på Catharina Ingelman-Sundbergs
”Tempelbranden” och synopsen är framtagen av Dick Harrison, professor i
historia.
När Maria fick erbjudandet att skriva del fyra i den
historiska romanserien ”Släkten”, kunde hon helt enkelt inte tacka nej.
- Det var en riktig utmaning, säger hon. Och en ära.
De två första delarna är skrivna av Katarina Mazetti
respektive Karin Wahlberg. Ytterligare minst två delar är planerade och då med
helt andra författare.
I Marias bokhylla ligger högar med historisk
referenslitteratur och väntar på att bli läst. En av förklaringar till hennes
stora framgångar som författare av historiska romaner är med säkerhet det
grundliga researcharbetet. Det märks tydligt att hon själv törstar efter
kunskap om tider som flytt och de människor som levde då.
Trädgårdsarbete hjälper Maria att koppla av. |
En författares vardag
Att vara författare är inget bekvämt yrke. Maria arbetar mer
än 300 dagar om året, men hon sitter inte alltid vid datorn. Det handlar om så
mycket mer än att skriva.
- Jag lägger ner många dagar, ja veckor, på min research,
säger hon.
Maria tycker om att leta fakta, händelser och miljöer där
hon kan placera in sina romanfigurer och låta dem leva sina liv. Allra bäst
tycker hon om att ge liv åt tider som flytt.
Datorn är hennes främsta arbetsredskap. Vid varje avslutat
arbetspass skickar hon en kopia till en av sönerna. Detta är hennes sätt att
säkerställa sitt arbete. När Maria är inne i en skrivarperiod har hon som mål
att skriva omkring 1 500 ord om dagen. Hon startar sin arbetsdag omkring
klockan nio på morgonen. Då har hon i lugn och ro ätit frukost bestående av
yoghurt med bär, ägg och en kopp kaffe. Det är maken Gustaf som servar med
detta.
Broderar gärna och
läser mycket
Maria erkänner att hon har livlig fantasi och Gertraud som
hon gärna återkommer till hittade hon i en konstbok. Raskt förvandlades motivet
till en låghalt flicka, dotter till en kryddkrämare i Kalmar och som tyckte om
att brodera.
Broderi är förövrigt något som Maria gärna ägnar sig åt när
hon får en stund över. Säkert har hon någon liten gen gemensam med sin
fantasifigur. Och hon är kunnig i medeltida guldbroderi.
- Att sitta och sy samtidigt som jag lyssnar till en god
talbok är verkligen avkoppling för mig.
Hon är allätare vad det gäller
litteratur, men föredrar genren relation/romance. Då och då läser hon även en
deckare.
- Jag är med i en läsecirkel och
på så sätt får jag till mig böcker som jag kanske annars inte skulle ha läst.
Att läsa är en förutsättning för att kunna skriva.
I trädgården prunkar Dahliorna
och i växthuset frodas en jättesolros, som Maria villigt erkänner att hon
trodde skulle bli en melon. Dahliorna kommer från en god vän i Tyskland och
varje höst tar Maria hand om knölarna och förvarar dem frostfritt. Närmare
bestämt i bagageutrymmet på en av makens veteranbilar.
Så här skulle ringen i "Helenas Hämnd" kunnat se ut. |
Just nu befinner sig Maria i slutfasen av ”Flickan med
pappersblommorna” som är den andra romanen om Aurora Ekblad, en ovillig
amatördetektiv i Uddevalla på 1820-talet. Det är bara korrekturläsning och
omslag som återstår. Nog så viktigt, som Maria bestämt påpekar.