Berättelsen om Sandra, den ofrivilliga kontorschefen på begravningsbyrån Tranan har nu kommit så långt att det är dags för mig att skriva slutkapitlen i del fyra.
Tro inte att jag snart är färdig för det. Jag har mycket kvar, men just nu på morgonen såg jag målet klart och tydligt och då måste det komma på pränt. Redan sent igår kväll ramlade flera detaljer på plats. Självklarheter som jag inte förstått tidigare, saker som mina karaktärer försökt att berätta.
Som vanligt har jag inte lyssnat utan skjutit deras röster åt sidan medan jag envist fortsatt på mitt spår. Det brukar gå bra tills jag när en gräns och den gränsen nådde jag igår. Då ställer de sig mangrant upp och skriker. Högst vrålade Majken. "Du har ju inte förstått någonting", skrek hon medan jag satte händerna för öronen.
Till slut förstod och då såg jag också målsnöret. Nu vet jag hur det går och snart får ni veta också. Den som väntar på något gott ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar