En saga, vad är det?

En saga, det vet väl alla vad det är. Trodde jag också ända tills häromdagen. Min förläggare på Historiska Media visade sig ha en helt annan syn på det hela. Eller kanske ska jag säga en kompletterande syn. Eller hur jag nu ska uttrycka det.
I hennes värld är en saga en sorts sammanställning av dig som författare och ditt verk. Och den skulle i det här fallet skrivas av mig om mig och om Stenhuggarens dotter.

Till att börja var det inga som helst bekymmer. Titel, undertitel, författare och preliminärt omfång skyndade jag raskt förbi. Sedan skulle jag förfärdiga en kort, sammanfattande inledning som snabbt berättar vad boken handlar om. Bokens utmärkande karaktärsdrag. Bokens unika egenskaper. 

En evighet och flera koppar kaffe senare var jag framme vid en beskrivning av historiska händelser och personer som sätter in boken; bokens händelser i ett vidare sammanhang. Suck och hu så hemskt. Nu kunde det väl ändå inte bli värre?
Jodå, smaka på den här: Mer utförlig och detaljerad text om bokens innehåll. 
Avslutas gärna med ett sammanfattande stycke; en mening om bokens utmärkthet och om dess innehåll. 






Tätt följt av:  Stil och disposition. Hur är boken skriven? Bokens; textens utmärkande drag. Upplägg?


 

Men kan ni tänka er! Jag har just kommit fram till att; 

Stenhuggarens dotter levandegör en epok av vår historia där sanning och fiktion blandas på ett unikt och medryckande sätt. En kärlekshistoria större än den i Colleen McCulloughs roman Törnfåglarna.