Bokbloggsjerkan ventilerar upprepningar

Dags för jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg. Den här veckan tar hon upp frågan om upprepningar från mitt blogginlägg som finns här.





På senaste tiden har jag funderat en hel del kring det här med upprepningar i skönlitteraturen. Ibland kan de verkligen reta gallfeber på mig och ibland gillar jag dem och tycker att de ger krydda åt texten. Men jag har ännu inte kommit på vilka upprepningar som irriterar eller vilka som ger pluspoäng.

Ser mycket fram mot era svar, som jag ska kolla på i kväll när jag har arbetat färdigt med mitt tillfälliga extraknäck i begravningsbranschen.

Smakprov ur "Stenhuggarens dotter"

Just nu jobbar jag med ett kapitel som befinner sig i bokens sista tredjedel. Här kommer ett smakprov!

"Matteus valde att följa vägen rakt söderut utmed Vätterns östra kant. Den ringlade fram uppe på bergskammen och utsikten var vidunderlig. Visingsö sträckte ut sig likt en drake i sjöns mitt och vid dess sydöstra strand anade han konturerna av kungaborgen. Färgsymfonin från alla ekarna som klätt sig i höstskrud nådde ända till fastlandet.

Han passerade Rumlaborg där ett försvarsfäste höll på att uppföras och fortsatte mot Sanna kyrka. Den lilla stenkyrkan låg likt en ensam utpost vid Vätterns strand. Man skulle nästan kunna tro att den var på väg ut i vattnet." 

Vem är Matteus och vart är han på väg? Det kommer ni att få veta ... så småningom. 

Bokbloggsjerka, den betydelsefulla baksidan

En snabb jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg innan dagens åtaganden tar över.





Frågan lyder: Hur du tycker att en baksidestext ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott)?

Oftast är det baksidestexten som får mig att välja en bok om jag då bortser från rekommendationer från andra. Alltså betyder den mycket för mig. Allra bäst gillar jag om texten innehåller någon form av cliffhanger. Den får absolut inte vara för lång och jag brukar inte bry mig om lösryckta meningar om vad den eller den tidningen, recensenten eller bokbloggen, för den delen, tycker. Sådana kommentarer gör varken till eller från när jag väljer en bok. Inte att förväxla med när bokbloggar skriver längre inlägg om böcker, för det kan påverka mitt val en hel del. 

På tu man hand med Sissela

Mitt i veckan och jag är äntligen ensam med Sissela Konradsdotter. En hel dag har vi till vårt förfogande. Det är jag inte bortskämd med just nu. Den ska ägnas åt en fallande byggnadsställning och intrigerande prästerskap.

Jag kan avslöja att det finns en man som inte bryr sig ett enda dugg om hur jag har tänkt mig det hela. Han bryter mot alla regler som finns och dissar mig som författare gång på gång. Sissela själv har också idéer om hur hennes liv ska levas.
Hur det här kommer att sluta vet inte ens jag. Inte förrän jag har satt den sista punkten, vilket jag kommer att göra innan våren kommit igång på allvar.

Bokbloggsjerka - lässtart?

Fredag morgon och jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Veckans fråga lyder:
När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?



Jag började läsa så snart jag knäckt läskoden, vilket jag tror skedde under mitt första skolår. Sedan läste jag allt jag kom över. Min mamma läste mycket och vi hade en välfylld bokhylla som jag tidigt började botanisera i. Under min tonårstid var mamma med i flera bokklubbar och bokcirklar så det fanns alltid nya och spännande böcker att tillgå.
Ända tills jag blev vuxen trodde jag att det var så alla människor hade det. Blev förvånad varje gång som jag kom i ett hem där det saknades bokhylla.

Upprepningar - hur bra funkar det?

Blötsnö, ishalka, storm och regn. Vad är det för vinter vi har. Hör hur vindarna från söder vispar runt i trädtopparna och det varnas för 17 - 18 sekundmeter i byarna. Jag vill inte ha fler strömavbrott nu och den fasta telefonen är fortfarande tyst efter Egons besök. Mobilnätet svajar.

Nu på förmiddagen kom jag att tänka på det här med upprepningar i böcker. Alltså tycker jag för det mesta att det är förfärligt jobbigt när en författare om och om igen berättar samma sak. Jag brukar tänka att det där vet jag ju redan.

Men när jag läste den första boken av Set Mattsson som var hans andra (varför ta saker och ting i rätt ordning) upptäckte jag att han upprepar och upprepar och upprepar och jag tycker att det är helt okej. Att nästan alla hans karaktärer röker (det är 1940-tal och då rökte alla överallt) påpekas det på i stort sett var och varannan sida.
Läsaren får också veta att de tänder cigaretter, slår av askpelare och släcker cigaretter. Detta är genomgående i hela trilogin. Och jag tycker att det är okej. Det bidrar till och med till känslan av äkthet.

Varför är det då inte okej när Ayla i Stäppvandringen älskar med sin Jondalar sida upp och sida ner. Varför suckade jag då djupt och hoppade över några sidor där gräset vajade i takt med älskogen?

En fråga som jag inte har något svar på, men jag skulle verkligen vilja veta.

Bröderna Birgersson, en opålitlig trio

Erik

Valdemar

Magnus

Valdemar blev kung redan som barn. Magnus var en hertig sugen på makt och Erik tycks ha varit "alls ingenting".
Det är bland dessa såta herrar som Sissela Konradsdotter lever en tid. De påverkar henne och hon påverkar dem. Kung Valdemar tar nog inte sitt regerande på så stort allvar som han borde. Vilket öppnar dörren för ett blodigt övertagande av Magnus.
I släptåg har han den unge Erik, som också vill bli någonting istället för alls ingenting. Men Erik dör strax efter det att Magnus bestigit tronen. Syskonkärlek är det verkligen inte tal om och Valdemar sätts i fängsligt förvar för säkerhets skull.

En spännande tid i Sveriges historia då kungar, tronkrävare, herremän och kyrkans folk samsas på samma arena.
För mig är det en nervkittlande tidsresa och en ynnest att få uppleva denna tid i sällskap med karaktärer som jag själv har uppfunnit.

Jag har nått fram till mitten av "Stenhuggarens dotter" och jag kämpar och gråter tillsammans med Sissela.

Dick Harrison har skrivit en fantastisk bok, "Jarlens sekel" som jag rekommenderar varmt till alla som är nyfikna på vår historia.