Vaxade juveler ...

Då var jag tillbaka i vardagen och hösten har gjort entré. Helt okej tycker jag. Nu är tid att kura inomhus, tända ljus och skriva.

I dagarna kommer Vaxade juveler och brända hjärtan som är tredje delen i Huskvarnasviten. Den här gången blev det en julpärla som jag hoppas att ni kommer att tycka extra mycket om. Mitt hjärta bankar för Marika i nutid och Karolina i dåtid. Två starka kvinnor som kommit en aning på kant i sina mammaroller. Jag bjuder på både gråt och skratt. Välkomna tillbaka till Huskvarna!

För den som har lust och möjlighet dyker jag upp på Skrivarcaféet Let's write i Nässjö på torsdag. För mer info följ länken här till höger.

Mitt emellan med ett ben i luften

Släkten har fyllt tio år! Alltså serien Släkten utgiven av Historiska Media, en svit med romaner, var och en skriven av olika författare, alla kvinnor. Första delen utspelar sig i vikingatid och nu är vi framme vid 1400-talet där Engelbrekt satte avtryck i den svenska historien. Tanken är att fortsätta fram till nutid. Mitt bidrag, Stenhuggarens dotter, är den sjunde boken i ordningen.
Vi författare turade över sundet, pratade på Lunds bibliotek och på Kulturen, vi träffade pressen och vi åt och drack gott. Kort sagt ett firande i dagarna två som vi sent kommer att glömma.

Nu är jag hemma och laddar batterierna innan det bär av till Göteborg och Bokmässan. Årets stora begivenhet som jag alltid ser fram emot. I år bor jag på hotell Lorensberg på lagom gångavstånd och jag åker hem redan fredag eftermiddag. Hem för att ta höst och fortsätta skriva.

Min nalle

Det är något skumt med tiden. Ja, jag vet att jag ofta återkommer till detta ämne. Inte för att jag tror på det på riktigt men någon liten tidstjuv finns det allt i min närhet. Kanske kan det vara denna tingest som för några år sedan gick under benämningen "nalle".
För er som inte minns syftar jag på mobiltelefonen som likt en nalle följer med mig överallt. Är den inte med tycker jag att det fattas något ... får en känsla av att jag glömt ...

Periodvis tittar jag mycket på serier i telefonen och nu är jag inne i en sådan period. Är det någon som kommer ihåg teveserien "Six feet under"? Den är så häftigt morbid och suspekt att jag inte kan låta bli att titta.

Och snart kommer nästa säsong av "Outlander". Så fantastisk att det kryper under skinnet på mig. På tal om serie, ni vet väl att "Vår tid är nu" dyker upp i rutan igen nu i höst. Ett måste för mig och igår startade säsong två av "Springfloden".

Utredning klar! Tidstjuven inringad. Men jag intalar mig att det handlar om research ... För det är det väl?

En karaktär i luren

Ni vet, Brian ... Prästen i Lånat silver och krossat glas, han ringde mig häromdagen. Nej, hans namn är inte Brian, men inte långt ifrån och han är präst i Huskvarna pastorat. Och likheter mellan honom och Brian finns det tydligen gott om.

Min första tanke var hjälp, vad vill han? Ställa mig till svars? Men nej ... När han skojat färdigt bjöd han in mig till en ekumenisk sammankomst där jag ska berätta om Huskvarnasviten.
Lite pirrigt är det allt med tanke på att Brian är en präst med vida ramar vad det gäller tro ... Och i Vaxade juveler och brända hjärtan har hans roll vuxit.

Nåja, nu väntar jag bara på att Felicia eller Jeanette eller .... ska materialiseras och stå på min tröskel. Efter "Brians" samtal överlever jag allt.

Semestern är över

Hösten kryper på och jag är tillbaka i vardagen efter en härlig vecka på Gotland med både sol och bad. Visby är verkligen en underbar stad där jag kan vandra hur länge som helst. Det blev inte heller sämre av att jag läser Örnflöjten av Elvira Birgitta Holm som delvis utspelar sig i Visby på 1300-talet. Jag kan svära på att huvudkaraktären Ylva då och då följde mig i hälarna genom de smala gränderna.

Idag har jag finslipat Vaxade juveler och brända hjärtan som därmed är klar för sättning. Därefter blir det genomläsning i jakten på missade skiljetecken och annat smått och gott som trots noggrann kontroll alltid lyckas slinka igenom.

Resten av veckan jobbar jag vidare med råmanuset till Sprucket läder och svikna löften. Som vanligt drar någon karaktär åt ett helt annat håll än vad jag tänkt mig från början.

Feelgood äger!

Attans vad den här sommaren pinnar på. Vi är redan i augusti och Feelgoodfestivalen ligger bakom oss. 

Mariefred visade sig från sin allra bäst sida med en stor portion sydländsk charm. Under festivaldagen böljade blommiga klänningar och skratten avlöste varandra. Jag träffade kollegor som jag kände sedan tidigare och fick byta ord med dem som jag bara umgåtts med på sociala medier. Men bäst av allt vara att möta alla dessa feelgoodälskande läsare. Utan er är vi författare ingenting. En dag att minnas länge, länge.

Tillbaka i vardagen och redigeringen av Vaxade juveler och brända hjärtan. Lite trögt måste jag erkänna, det är inte så lätt att grotta ner sig i julförberedelser och igensnöade vägar när svetten rinner.

Sol, sol, sol ...

Sommaren rullar på och dagarna går. Solen fortsätter att lysa från en klarblå himmel som endast då och då dekoreras med små lätta moln. Jag njuter och suger i mig av detta underbara även om jag som så många andra inte skulle tacka nej till några dagars regn med tillhörande kura-inomhus-aktiviteter.

Om knappt tre veckor är det dags för feelgoodfestivalen i Mariefred. Det ska bli så roligt och jag hoppas att vädergudarna kan spara en solskensdag till dess. Efter festivalen far jag vidare till Birka och kanske, kanske även Gamla Uppsala.

Häromdagen besökte jag Varnhem där jag insöp historien av vikingakvinnan Kata och hennes gårdskyrka. Natten innan tillbringade jag på häftiga Mösseberg kurortshotell. Jisses vilken miljö ... Här hade jag mer än gärna stannat riktigt länge. Återvänder kanske med datorn under armen.

Ha en fortsatt fin sommar! Och titta gärna in då och då för rätt som det är skriver jag några rader.