"Min är Skulden" växer långsamt men säkert. Fler och fler scener kommer till hela tiden. Och karaktärerna löper amok. Jag har fullt sjå att hålla styr på dem.
 | |
| Karta 1500-talets mitt. |
"Svarten tog några steg sidledes och kastade med huvudet. De
hade kommit in i staden och närmade sig tyska brinken. Hon höll hårt i
tömmarna och blängde på mannen som sträckte sig efter hästens träns. Hennes vida
kjol fladdrade i vinden och det syntes tydligt att hon satt i manssadel. Värjan
slog mot det vänstra låret. Mannen gjorde ytterligare ett försök att få hästen
att stanna upp. Men Svarten förstod minsta rörelse från sin ryttarinna och
gjorde klart för den efterhängsne mannen att han var ute i ogjort väder. Han
gned sin ömmande axel som fått en rejäl sträckning när Svarten skakade av sig
honom och svor ljudligt över det förbannade fruntimret, som inte ens gett honom
en ärlig chans att presentera sig."
Dessa rader är tagna ur det sjätte kapitlet och var inte planerade över huvud taget. In på scenen klev en ny karaktär som beslutat sig för att stanna. Vad ska jag göra med honom? Var passar han in i rollbesättningen?
Dags att styra upp det hela och visa vem det är som bestämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar