måndag 21 oktober 2013

Finlitteratur, vad är det?

Med jämna mellanrum dyker frågan om läsandets betydelse för vårt välmående på olika sätt upp. Den här gången presenteras en undersökning som några forskare vid New School for Social Research´s i New York genomfört. Undersökningen visar enkelt förklarat ett tydligt samband mellan litteraturen man läser och förmågan att förstå och läsa av andra människor. LitteraturMagazinets Mattias Lönnebo har i sin blogg berört ämnet.

Dessa böcker återfinns i min bokhylla. Gör de mig till en "mindre empatisk" människa?
I undersökningen påstås det att det bara är den bättre litteraturen som bidrar till de positiva effekterna. Vad är då bättre och finare att läsa? Vem bestämmer kriterierna? Och vem mäter resultatet?

Som lärare och specialpedagog kan jag inte låta bli att lägga in ett veto. Om vi vill att våra barn och ungdomar ska utvecklas till läsande människor måste vi ge dem de rätta verktygen. Ett sådant verktyg är individuellt och kan vara vad som helst från "Max badar" till "I rosens namn". Dåliga exempel kanske, men det visar bara att jag anser att debatten är irrelevant.

Det viktiga är att vi läser och valet av litteratur måste tillföra läsaren något. Själv läser jag precis vad jag vill och jag bryr mig inte om ifall någon i de finare salongerna rynkar på näsan.

4 kommentarer:

  1. Japp. Jag håller med. Barnen får läsa vad de vill bara de läser. Äldsta har snöat in på fantasy som sin mor medan Sonen verkar mer förtjust i fakta och historia när jag läser för honom. Lillan gillar det mesta, än så länge formbar ;).
    Däremot kan jag väl tycka att det finns bättre och sämre böcker, rent litterärt, men att det är helt upp till var och en att läsa det man tycker om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hände att jag lät några tjejer läsa Harlequin på lektionstid :).

      Radera
  2. Å, jag håller också med! Vi är det enda biblioteket i kommunen som har köpt in mängder av "älvböcker" av Daisy Meadows (som väl egentligen inte är en person utan ett team av människor som skriver). Tjejerna i lågstadieklasserna älskar dem! De lånar och lånar och lånar och vill läsa alla älvböcker i en serie. Underbart! De läser! Och så får man väl introducera Strindberg lite senare, helt enkelt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja på! En vacker dag kommer de att läsa även Strindberg. Vi ska öppna dörrar inte stänga dem.

      Radera