Vi är många som väntat på "Sigrid", sagan som bygger på Sigrid Storrådas liv. Hon var först drottning i Sverige och sedan i Danmark och skrönorna om henne är både häpnadsväckande och spännande. Därför grep jag mig an läsningen med öppna sinnen och en stor portion nyfikenhet.
Språket känns initierat och författaren verkar påläst och intrigen är god. Karaktärerna är välklädda och känns verkliga. Men, här finns ett stort och rejält men. Det är något skumt med läsbarheten. Jag liksom hakar upp mig hela tiden. Jag läser och det stakar sig i min hjärna och hjälplöst undrar jag varför skriver hon på detta viset. Det saknas flyt. Kanske är jag helt enkelt för okunnig och inte bevandrad nog i den nordiska mytologin? Kanske är mina kunskaper om brytningstiden mellan hedendom och kristendom för grunda? Om det är detta som utgör motståndet är det nog dessvärre så att många med mig kommer att lägga boken åt sidan med ett besviket drag i sina anleten.
Även om en historia utspelar sig i en avlägsen historisk tid bör den berättas på ett språk som vi nutidsmänniskor förstår och kan relatera till. En skönlitterär roman är inte rätt arena för en författare att visa upp alla sina historiska kunskaper på. De ska läcka fram och erbjudas till läsaren, inte användas som hieroglyfer.
Det är trist att bli besviken. "Sigrid" av Johanne Hildebrandt levde inte alls upp till mina högt ställda förväntningar.
Boken är utgiven på Forum bokförlag 2014.
Så synd att den var något av en besvikelse. Kommer nog ändå vara svår att låta bli läsa. Bör kanske skruva ner de höga förväntningarna en aning för att inte bli besviken själv. Är nu lite förberedd - tack! :)
SvaraRaderaMen alla tycker vi ju olika. Du kanske kommer att gilla den.
RaderaTrist! Men jag ska läsa den i alla fall :)
SvaraRaderaDen ska absolut läsas. Vi kan ju inte alla tycka likadant. Kanske hade jag skruvat upp förväntningarna för högt.
Radera