Redan torsdag

Nu rusar tiden mer än vanligt. Bästa sättet att få stopp på den är att ställa sig i kö på ICA. Nej, jag skämtar bara. Men jag har så mycket som behöver avslutas för att ge plats för allt det nya som ska in.
Och det pockar på ... Stenhuggarens dotter vill liksom inte riktigt vänta på sin tur. Hon poppar upp i min hjärna vid de mest märkliga tillfällen. Än berättar hon det ena och än det andra. Jag är ganska säker på att hon hänger i den där lösa tråden som lämnats av en av mina föregångare.

Hur det hänger ihop har jag ännu inte riktigt förstått. Jag är också rätt säker på att hon levde större delen sitt liv i det gamla smålandet Njudung. Hennes far var stenhuggare i kanske tredje generationen som invandrat söder ifrån och modern är för mig ännu okänd. Tror nog att det här med stenhantering finns i hennes gener även från mödernet. Kanske finns det runristare längre bak i släktleden? Måhända en kvinnlig sådan?



Nu är jag rysligt nyfiken på vart det här ska leda. Jag befinner mig i ett spännande skede och snart öppnar jag fördämningarna och släpper på floden. Då kan allt hända!