Än så länge håller jag ställningarna i min egen utmaning. Just nu undrar jag varför jag fegade ur och inte anmälde mig till den riktiga National Novel Writing Month. Hittills hänger jag med till min stora förvåning och glädje. Den här skrivtakten innebär att "Min är Skulden" kommer vara klar för första redigeringsrundan vid månadsskiftet.
I det nuvarande kapitel 12 befinner vi oss till vissa delar på
Göberga gård, som blivit befolkad med personer, som så vitt jag vet
aldrig funnits. Men som passar så utmärkt in i de luckor som historien
så välvilligt lämnat till mig att fylla.
Följande rader kommer från just detta kapitel:
"Här skulle hon inte finna något att anmärka på och han
skulle hålla en bal till hennes ära. Då skulle ärkefienden från Restad få se på
vad Göberga kunde erbjuda när Abraham lade manken till. De skulle också få se
den utsökta juvel till kvinna som han fångat i sina nät. Visserligen hade Jord
bara lovat att stanna över helgen, men Abraham var säker på att hon skulle bli
kvar länge när hon upptäckte hur fint han hade det. Kanske borde han ordna med
en eklatering av förlovningen ifall han nu kom så långt redan vid hennes första
besök."
Min fantasi är på topp och jag har en underbar familjesaga att berätta.
Ibland önskar jag att mina fingrar var lika flinka på tangentbordet som
hjärnan är på att skapa intriger och upplösning
Relaterade inlägg:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar