lördag 25 mars 2017

Robert Warholm debuterar med den historiska romanen Skam


Historiska romaner gör mig alltid nyfiken. I dagarna debuterar bokbloggaren och författaren Robert Warholm med romanen Skam. Jag tog chansen att känna honom på pulsen med tre snabba frågor.
1. Vad var det som gjorde att du valde egenutgivning?

Samma skäl som de flesta har, tror jag. Jag provade med några förlag, men de var inte intresserad. När jag så fick en sponsor, tänkte jag att jag skulle prova den här modellen.
2. Under vilken tidsepok utspelar sig berättelsen och varför valde du den epoken?
Den utspelar sig i slutet av 1800-talet. Det finns ett rättsfall som ligger till grund för min roman, och den inträffade också vid den tiden, så då kändes det naturligt att hålla fast vid detta. Jag vill understryka att jag använt rättsfallet som idé, men jag har bytt namn och ort på de närmast inblandade och därefter skapat en värld kring detta. Dessutom blir upplösningen en annan.
3. Berätta något om din research. Vad var svårt? Vad var lättare?
Eftersom platsen jag valt är fiktiv, behövde jag inte undersöka geografin på platsen. Det var små detaljer som jag fick kolla lite mer noggrant. Exempelvis vad en ko kostade på den här tiden och var man köpte brännvin nånstans, långt innan Systembolaget inrättades.
Mer om Robert och hans skrivande finner du på hans blogg Mina skrivna ord.

fredag 24 mars 2017

Pensionärsligan på vita duken

Solen skiner! Och jag har inomhusjobb vid datorn. Sånt är livet och det får jag tåla eftersom jag har förmånen att få arbeta med det jag allra helst vill göra. Författarlivet är inte bara glamour.

Jag börjar dagen med att kika in hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg och veckans bokbloggsjerka.

Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

På rak arm kommer jag på Cilla och Rolf Börjlind, Jojo Moyes och Fredrik Backlund. Naturligtvis är de många fler ...
Och jag tycker absolut att Catharina Ingelman-Sundberg och hennes pensionärsliga borde bli film. Tänk er Märta och gänget på vita duken. Jag vet att det härom året var något på gång med ett franskt bolag, men det tycks ha runnit ut i sanden.

torsdag 23 mars 2017

Titelsjuka

Idag har jag läst högt hela dagen ur min egen kommande bok "Manglade dukar ..." Rösten är helt slut, men det gäller att hitta de sista grodorna. Trots att jag inte är ensam om att läsa kommer det ändå att finnas något litet kvar.

Därför är det extra skönt att koppla av med Helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

För mig hänger titel och omslag ihop. Det räcker inte med det ena eller det andra. Femtio nyanser skulle inte funka med ett enfärgat grått omslag. Där måste finnas något mer, något som titeln kan knyta an till, som förstärker den och triggar igång fantasin.


Jag gillar också när titlarna i en serie hänger ihop på något sätt, precis som omslagen. Sambanden ska vara tydliga, tycker jag.
Mitt svar blir att titeln självklart är viktig, men den klarar sig inte på egen hand.




onsdag 22 mars 2017

Jag vägrar vinter!

I morse vaknade jag till en vit värld, igen! Ändå förstår jag att vi fortfarande befinner oss i mars och att vi helt nyligen passerat vårdagjämningen.

Men det är bra för sittfläsket. Jag förleds inte att gå ut i trädgården med en kopp kaffe i handen utan blir sittande vid datorn där jag än tar bort och än lägger dit. En sista manustvätt av "Manglade dukar och vikta servetter". Författaryrket är glamoröst ska jag säga.

Felicia har krupit in under mitt skinn, jag är hon, hon är jag. Samtidigt som jag har ena benet i uppföljaren "Lånat silver och krossat glas" där det är Jeanette som tar läsaren vid handen och berättar sin historia.

Skönt att det finns en alternativ värld att fly till medan kung Bore gör ett förhoppningsvis sista besök på det småländska höglandet. 


söndag 19 mars 2017

Istället för att göra det jag ska

Ljudet av makens hammarslag når mig där jag sitter framför datorn och på håll kan jag även höra grannens motorsåg brumma. Vad grannen gör vet jag inte men en man som också heter Ove bygger växthus.

Själv borde jag jobba, men en liten avstickare till En smakebit på söndag hos bloggen Flukten fra Virkeligheten kan väl inte vara förbjudet.

Läsandet går långsamt beroende på mitt eget skrivande och det finns en viss risk för att jag redan delat med mig av Ett bräckligt liv av Göran Redin.



"Fyra mil öster om Würtzburg, i riktning mot biskopsstaden Bamberg, tar den öppna dalgången runt floden Main slut och övergår i Steigerwald, ett stycke mark med höjder och mjukt rundade dalgångar där täta snår av ek och hassel gör sitt bästa för att dölja de försiktiga rännilar som långsamt förenar sig med storebror Main ute på slätten. Just i kanten mellan slätt och skog ligger Handthal."



Låt er inte avskräckas, den här historiska romanen innehåller mycket mer än naturskildringar :)

fredag 17 mars 2017

Aprilväder en fredag i mars

Det är vår, även om en eller annan snöflinga dansar ner från skyn. Och det är fredag! I kväll ska jag gå och se Romeo och Julia på Spira i Jönköping, men innan dess ska jag flytta punkter, stryka ord och frisera mitt manus.

Annikas Litteratur- och Kulturblogg arrangerar som vanligt Bokbloggsjerka.

Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Alltså ... ärligt, så funderar jag inte så mycket över stereotyper. Men jag tycker gott att de kan få finnas där. Kanske inte som huvudkaraktärer, det blir lite för förutsägbart, men en stereotyp bikaraktär kan tillföra historien en del. Så är det ju i verkligheten också, där finns alla de sorter, även stereotyper.

Trevlig helg, allesammans!

torsdag 16 mars 2017

Stryk, stryk, stryk ...

Vilken vecka! Jag gillar att redigera manus och så långt är allt gott och väl. Men den där sista genomgången, då alla skiljetecken ska finnas med och vara rätt placerade, då alla småord antingen ska tas bort eller läggas till. Och då överflödiga meningar som jag värnat om, obönhörligen måste strykas. Då är det inte roligt. Tur att jag har en tålmodig redaktör.

Min hjärna är sliten och jag har inte ens kommit halvvägs. Vad gör jag då? Jo, svarar på Helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad tror du omslaget har för betydelse när man köper en bok?

Omslaget betyder mycket. Särskilt när det gäller att fånga läsare, som inte riktigt vet vad de söker. Då måste omslaget sticka ut och vara en riktig magnet i högarna i bokhandeln eller på stormarknaden.

Personligen så gillar jag att äga böcker med fina omslag. De pryder sin plats i mina bokhyllor och jag gillar att titta på dem.

Som författare har jag en fruktansvärd beslutångest när det är dags att bestämma omslag. Jag har ingen vetorätt, men förlaget lyssnar till vad jag tycker. Och jag misstänker att marknadsföringsfolket suckar åt mig mer än en gång. 


fredag 10 mars 2017

Vad kan det bli av denna dag?

Jag börjar med Bokbloggsjerkan hos Annikas Litteratur- och kulturblogg.

Veckans fråga kommer från ett inlägg Annika läste på Quora häromdagen med titeln ”What was the last book you read, which wasn´t orginally written in your native language?"
Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc.  

Den senaste boken jag läste som inte har svenska som originalspråk var "Belgravia" av Julian Fellowes. Mina tankar om den finns här.

Det finns många tokbra svenska författare, som jag gärna läser. Men jag väljer inte böcker utifrån vilket originalspråk de är skrivna på. Jag tänker nog mer på genre och tittar gärna på vad andra andra läser och rekommenderar.

Medan jag skrev det här inlägget kom det mail från min redaktör, så nu vet jag vad som ligger framför mig. Jag är inte sysslolös om man säger så.

Trevlig helg!

torsdag 9 mars 2017

Här sitter jag och gäspar

Om jag inte upptäckt att Mias Bokhörna kommit med en helgfråga, så hade jag nog gått och lagt mig nu.

Vilken bok längtar du efter att läsa i vår? (Kan man nu inte bara nämna en, så kan man lista några.)

Jag har dålig koll på vårutgivningen och istället för att sukta efter fler böcker försöker jag beta av mina högar som lyckades växa under bokrean.

Men idag fick jag veta att den nionde delen av serien Släkten (i vilken "Stenhuggarens dotter" ingår) kommer i september. Skriver gör Agneta Arnesson Westerdahl och arbetstiteln är "I skuggornas tid". Naturligtvis längtar jag tokmycket efter den. 



tisdag 7 mars 2017

Vad sägs om en hederlig skrivmaskin ...

... eller papper och penna, för den delen. Snigelpost och kobratelefon är inte dumt det heller. Idag har jag stångats med moment 22 när det är som bäst.

Min nyaste laptop, en silvrig tunntunn Toshiba utrustad med Windows 10, haha ... tycker inte längre att det passar den att befinna sig som en del i mitt nätverk. Den nobbar allt inklusive internet. Detta har den gjort några månader, men jag har varit för irriterad för att ta tag i bekymret tidigare.

Återförsäljaren skakade på huvudet, måste vara fel på routern. Men nej, alla andra enheter fungerar som de ska. Fick ett telefonnummer till supporten. Fixar kaffe, beredd på telefonkö, ringer upp ...

Ha ha ... måste ha ett servicenummer, som jag kan få via hemsidan. Check ... svarar på ett batteri idiotfrågor ställda på engelska innan jag får frågan om jag vill ha hjälp via telefon och ett servicenummer. JAAAA TACK!

Får telefonnumret till den svenska supporten, vilket jag redan har, men inget servicenummer :( :( :(

I morgon ringer jag pålitlige "dataMagnus" och då får han göra sig beredd på hembesök.




fredag 3 mars 2017

och så fortsätter jag med att hoppa ...

... omkring i fredagsjerkan hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Författaren Peter May har en app om Isle of Lewis som visst ska vara något utöver det vanliga.
Vad tycker du om det här relativt nya sättet för författare att ytterligare befästa sig själv och sina böcker hos läsare/konsumenter?

Det här var helt nytt för mig. Önskar att jag kunde kolla, men precis som Annika så har jag en Android och får snällt vänta. Jag undrar så vad den innehåller, kan liksom inte föreställa mig det.
Utan att egentligen veta någonting är jag ändå positiv till greppet och jag tror att jag skulle kunna tänka mig att både ha en egen app och ladda ner andra författares.
Jag tänker att jag kanske bara använder appen under en kortare tid medan jag exempelvis läser just den författaren.

Ska bli spännande att se vad ni andra tycker. Ha en trevlig helg!

Jag är så taggad ...

... det är helg och jag börjar med att svara på Helgfrågan hos Mias Bokhörna.

Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Precis som Mia så gråter jag när djur råkar illa ut, men jag gråter också när författarna behandlar sina karaktärer orättvist. Till och med när jag själv gör det. Senast jag fällde en tår i boksammanhang var i igår när jag i uppföljaren till Manglade dukar och vikta servetter beskrev en begravning.

Borta med vinden och Törnfåglar är två av mina bästa snyftböcker ever.

torsdag 2 mars 2017

Belgravia, jag fick tänka till

Lika bra att erkänna med en gång. Belgravia av Julian Fellowes förtjänar att läsas. Skaparen av Downton Abbey berättar om 1800-talets London och dess överklass som mer och mer blir tvungna att öppna sina salonger för uppkomlingar av alla de slag. Det är en turbulent tid för de gamla aristokraterna, som Fellowes beskriver och tillräckligt exotisk för mig för att jag ska kunna njuta av trångsynta ladies och skvallriga tjänare.


Boken är skriven i en berättande stil och Fellowes hoppar glatt mellan de olika karaktärerna, vilket stör mig som blivit skolad i att vakta på ur vilken karaktärs ögon jag ser världen. Med tanke på Fellowes bakgrund som manusförfattare är jag förvånad över att han inte använder en mer dramatiserande stil. Även de långa kapitlen sätter jag upp på minuskontot.





Sammantaget gillade jag boken och läste med god behållning när jag väl kommit in i den. Jag måste medge att om jag inte kikat på slutet skulle jag säkert slagit ihop den efter 50 sidor och inte tittat åt den mer.

Någon mer som läst Belgravia?

onsdag 1 mars 2017

Tid, ett intressant fenomen

Tid är abstrakt och totalt ogreppbart. Det är något, som existerar och ändå inte. "Jag har inte tid", tror jag att de flesta av oss säger dagligen eller åtminstone nästan dagligen. Vad menar vi egentligen? Vad då inte ha tid? Vi har alla exakt lika många timmar per dygn. Däremot är vår sammanlagda tid på jorden individuell.

Hur kom jag nu att tänka på detta? Jo, min redaktör är lite försenad på grund av vab och jag fick en tom vecka i min planering. Och just precis nu har jag alltså fått tid jag inte räknat med. Men å andra sidan är releasedatum bestämt, så summan av kardemumman är att jag får jobba lite mer och lite hårdare längre fram. För tiden är fortfarande en fastställd mängd dagar fram tills dess boken ska finnas på bokhandelsdiskarna.

Alltså fyller jag den "tomma" veckan med att skriva på uppföljaren till "Manglade dukar och vikta servetter" och kanske, kanske petar jag lite i julromanen "Den magiska misteln".