torsdag 31 oktober 2013

Mera Halloween och Stockholms blodbad

Idag är det den dag som Halloween firades ursprungligen. Här i Sverige gör vi lite hur som helst och tillåter oss Halloween i samband med Allhelgonahelgen som infaller någon gång i början av november varje år. Personligen gillar jag anledningar till att göra livet lite festligare och därför har jag fixat en pumpa till trädgården.


Men pumpan har inte bara varit till lyst. Innehållet blev en god och värmande soppa. Jag är en lättskrämd individ, vilket ställer till bekymmer när jag själv skriver. Det händer att jag läser kortare rysliga texter bara för att träna. Eftersom jag mestadels skriver historiskt läser jag då skildringar av sanna händelser.
Till en av de mest makabra händelserna som vi känner till i vårt land måste vi väl räkna Stockholms Blodbad. Detta skedde också det i november, närmare bestämt den 7 - 9 år 1520. Bidrar här med en alldeles egen liten tematrio i detta ämne. Se närmare hos Lyrans Noblesser.  





Stockholms Blodbad och andra historiska undersökningar av Lauritz Weibull.
 Lauritz Weibulls ställning som banbrytare och förnyare i svenska historieforskning är oomstridd. Den centrala i hans forskning är den stränga kritiken av det historiska källmaterialet.


Stockholms Blodbad av Cecilia Sidenbladh. Tolvåriga Svante Ulfsson Trana är page hos en släkting till Gustav Vasa, adelsmannen herr Joakim Brahe. I november 1520 beger de sig till Stockholm och kung Kristians kröning. Kung Kristian har räckt ut en försoningens hand och slutit fred med svenskarna. Svante vet inte vad han ska tro om det. Kungens knektar har dödat hans far. Ska det bara glömmas nu?




Stockholms Blodbad av Ulf Sundberg. Stockholms blodbad ägde rum i november 1520, på Stortorget i Stockholm. Kung Kristian II beordrade avrättning av några biskopar, många adelsmän, och en hel del högre borgare, sammanlagt ett åttiotal personer. Främst anhängare till Sten Sture d.y. men även andra drabbades. Händelsen i sig var över på några dagar, desto längre tid hade historien bakom händelserna utspelat sig.




Visst är det så att ibland överträffas dikten av verkligheten? 


onsdag 30 oktober 2013

Halloween och bokomslag

Onsdag är en dag då vi frossar i bokomslag. Hela härligheten börjar hos Bokpotaten, det är bara att hänga på. Igår gottade jag mig i ett eget omslag, idag frossar jag i andra. Vad är naturligare än att koppla temat till den stundande Halloween- och Allhelgonahelgen.

Min egen tolkning av dessa dagar är att jag ser Halloween som en skördefest och Allhelgona är för mig ett samlingsfirande för alla de helgon som fick flytta ut ur kyrkans hägn i samband med reformationen. Det är också en helg där vi minns nära och kära som lämnat jordelivet.

De här tre omslagen har jag googlat fram och jag tycker att de är goda representanter, var och en på sitt sätt för denna vecka.




"De Glömda" av Harry Sjöman har jag valt ur min egen bokhylla. Den får representera Allhelgonahelgen och jag vill på detta sätt slå ett slag för en nästan bortglömd författare. Herr Sjöman var flitig under sin karriär och skrev inte mindre än 38 böcker.


"De Glömda är en bred skildring av småländskt allmogeliv mot slutet av 1800-talet och under 1900-talets första år. Dramatiska händelser löser av varandra. Här möter man sturska smeder och brukspatroner, förpinade torpare och besuttna bönder, präster och gårdfaripredikanter. Alla hör på något sätt samman och bildar en enhet."
Raderna är hämtade från bokens baksidestext.




Efter denna utsvävning i bokomslagens värld övergår jag till att skriva på "Min är Skulden".

tisdag 29 oktober 2013

Det kom ett omslag

Bokomslag är viktiga. De är bokens reklampelare och ska ropa på sina läsare. Idag fick jag omslaget till "Min är Hämnden". Härligt orange med Johanniterkors och skeppet Gripen som fina siluetter.

Boken bearbetad av Ewa K.


Det är först när omslaget börjar ta form som en bok känns verklig. Nu kliar det i mina fingrar att få ta och klämma. Jag kan faktiskt se den framför mig där den ligger på bokhandelsdiskarna.

Men jag vet också att jag har några turer kvar. Lektören kommer att säga sitt och sedan är det dags för nästa sväng med "strykjärnet". Temperaturen kommer att stå på högsta möjliga gradantal och jag kommer att få bränna bort en hel massa ord.




Det fina omslaget är gjort av Kjells dotter Cecilia Broberg. Se mer på hennes webbsida.

Nu fortsätter arbetet med uppföljaren "Min är Skulden". Redan om några veckor är den redo för en första provläsning. Två läsare är tillfrågade och båda har tackat ja. Och på fredag startar min egen privata Nanowrimo.

Relaterade inlägg:

måndag 28 oktober 2013

Skrivmiljö kan lyfta en text till skyarna

Om hur miljön påverkar oss människor i olika sammanhang har det forskats sedan modern tid blev modern tid. Vi vet hur viktigt det är att skolmiljön främjar lärandet och att vår arbetsmiljö är anpassad till människa och verksamhet.

Som författare har jag upptäckt att jag är otroligt påverkad av vad jag har omkring mig när jag arbetar. Mer än gott och väl halva min arbetstid är förlagd till hemmet.
Jag har perioder då jag gärna pyntar lite extra med tanke på bästa inspiration. Hösten inbjuder till att ta ut svängarna inomhus, men även runt entrén.
För att gå igång riktigt ordentligt har jag ett osvikligt knep. Det heter Frenillas Bod i kombination av Jeanne d´Arc Living. Oftast handlar det inte om några stora pengar utan snarare mer fantasi.
Jag samlar på mig idéer, som jag suger på och sedan skapar jag. Det är så med mig att den ena skapande ådran kittlar den andra.


Några nya inredningsdetaljer gör susen. Hjärnan kan också gå igång på en ny vy, vilket jag fixar genom att vända fåtöljen åt ett annat håll eller gå en trappa ner. Framöver ska jag även testa att skriva på café. Återkommer med rapport om detta.


söndag 27 oktober 2013

Barkhes döttrar i en smakebit på søndag

Det är söndag igen och planerna för dagen består av en utflykt till Frenillas Bod i det vackra Skirö i Småland.
Men först en smakebit på søndag, som startar hos Flukten fra Virkeligheten  . Här bjuder vi varandra på läckra smakbitar ur böcker av alla de slag.


Jag har precis börjat läsa första delen i Barkhetrilogin av Bodil Mårtensson. Historiska romaner är mitt livselixir, läser jag inte så skriver jag. Kanske kom jag till världen 500 år försent? Nej, jag gillar att leva i nutid och drömma mig bort i dåtid.


Följande rader är hämtade ur "Barkhes Döttrar" kapitel 9.
Männen hade givetvis bedyrat sin oskuld och avsvurit sig all kännedom om någon upprorisk verksamhet. Men slutligen efter flera dagars svår tortyr, då tår och fingrar krossats med tumskruven och brinnande eld svett bort skinnet från armar och bål, ändå erkänt sig skyldiga.
Allt i hopp om att snart bli hängda och slippa mer lidande. Men domaren hade menat att det inte alls skulle vara menigheten tillräckligt till varnagel. Pålning blev hans dom. 




Jag har inte kommit så långt i boken än att jag har någon åsikt om den. Men jag kommer att recensera den framöver i här i bloggen.


lördag 26 oktober 2013

Lördag eftermiddag

Det är varmt för årstiden. Känns nästan lite konstigt. Men jag skulle tro att väderomslaget kommer snabbt när det väl kommer.
"Min är Skulden" växer långsamt men säkert. Fler och fler scener kommer till hela tiden. Och karaktärerna löper amok. Jag har fullt sjå att hålla styr på dem.

Karta 1500-talets mitt.


"Svarten tog några steg sidledes och kastade med huvudet. De hade kommit in i staden och närmade sig tyska brinken. Hon höll hårt i tömmarna och blängde på mannen som sträckte sig efter hästens träns. Hennes vida kjol fladdrade i vinden och det syntes tydligt att hon satt i manssadel. Värjan slog mot det vänstra låret. Mannen gjorde ytterligare ett försök att få hästen att stanna upp. Men Svarten förstod minsta rörelse från sin ryttarinna och gjorde klart för den efterhängsne mannen att han var ute i ogjort väder. Han gned sin ömmande axel som fått en rejäl sträckning när Svarten skakade av sig honom och svor ljudligt över det förbannade fruntimret, som inte ens gett honom en ärlig chans att presentera sig."

Dessa rader är tagna ur det sjätte kapitlet och var inte planerade över huvud taget. In på scenen klev en ny karaktär som beslutat sig för att stanna. Vad ska jag göra med honom? Var passar han in  i rollbesättningen? 
Dags att styra upp det hela och visa vem det är som bestämmer.

fredag 25 oktober 2013

Bokbloggsjerka vecka 43

Dags att jerka! Häng på hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Veckans fråga lyder:
Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?



Detta har jag inte ägnat en tanke. Mina att-läsa-högar innehåller alltid minst tre böcker. Det tycks vara helt omöjligt att komma under detta antal. Det är en magisk gräns, som jag tydligen inte på villkors vis lyckas passera. Idag var det åter bokpaket i brevlådan, Alice Monro. Alltså knappast något med anknytning till skräck och spökerier.


Jag läser som bekant inte gärna böcker som är alltför otäcka, men eftersom frågan dök upp så kanske jag ska våga mig på något utöver det vanliga. När jag sökte efter något lagom nervkittlande i hyllan hittade jag istället den här. En bok som verkligen griper tag. Det har gått en tid sedan "Tisdagarna med Morrie" kom ut, närmare bestämt 16 år. Men jag lovar att den håller än. Boken handlar om livet, som det är och som det slutar. Möten över generationsgränsen blir till konsten att leva. Och den är otäck på sitt sätt.
Jag rekommenderar den varmt till dem som inte läst den än.



"Tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom finns fortfarande att köpa här.


torsdag 24 oktober 2013

Sagan om Isfolket

Margit Sandemo är så vitt jag vet ännu i livet. Hennes författargärning är värd ett hederspris i sig. Jag har alltid gillat henne och hennes böcker. Hon är den nordiska författare som kommit närmast Barbara Carland enligt min mening.

"Sagan om Isfolket" är feelgood-läsning för hela slanten. Det är inte böcker som ska analyseras och penetreras. Det är böcker som ska läsas för just det de är. Och jag läser helst böcker för att bli underhållen, inte för att jag ska dissekera sönder dem eller skryta med någon flådig utredning kring varför författaren skrev si eller så.


Oftast är det min egen upplevelse som betyder något. Istället för att såga en författare vid ankelknölarna bruka jag tänka att det finns säkert någon därute som gillar det här.
Littertur som på riktigt allvar är dålig har en tendens att självsanera sig utan hjälp av övernitiska recensenter. 
Jag menar också att alla har rätt att tycka, men ingen har rätten att skriva någon på näsan om vad som är god eller dålig litteratur.

I ett svagt ögonblick har jag lovat att läsa 10 Barbara Cartland i en personlig utmaning. Till detta lägger jag då en omläsning av "Sagan om Isfolket". Men jag kommer att ta god tid på mig. Skulle kunna rama in dessa båda "långkok" med året 2014.

Relaterade inlägg:
LitteraturMagazinet blogg om Sagan om Isfolket.

Ondskans Pris av Set Mattsson

Det händer att jag representerar omvända världen. I det här fallet är det så. Först läste jag "Svekets Offer", sedan fick jag bråttom att jaga ikapp Set Mattssons debutroman, "Ondskans Pris". Mina förväntningar var höga, men jag skruvade ner dem. Inte kunde väl hans första bok hålla samma fina nivå som nummer två?



Kvinnan vid relingen rev bort en flik av sårskorpan. Några väl valda ord, som verkar tagna ur luften låter läsaren kliva in i Sets fiktiva värld. Innan första sidan passerat hamnar vi i en gastkramande situation, vilken strax övergår i en lång bedräglig utandning. Författaren har kopplat sitt grepp.
Kulisserna består av Malmö strax efter andra världskriget. Miljöerna är så väl beskrivna att jag verkligen vandrade på gatorna och kände de olika dofterna från havet och den framväxande industrin.




Karaktärerna är många, vilket ger liv åt handlingen. Men också kräver läsarens uppmärksamhet. De är alla namngivna och väl påklädda. Vad jag menar är att de är underbyggda och bearbetade, inget hastverk. Språket är lågmält, men fängslande och lagom mustigt. Ibland glimmar det till lite extra och då får läsaren dras med ett leende på läpparna.

Vardagen är påtaglig och det är i denna som författarens storhet visar sig. En balansgång mellan det enkla och det som är så fruktansvärt att det är svårt att sätta ord på det.
Set har också en alldeles enastående förmåga att binda ihop säcken och göra den förståelig utan att bli tjatig eller underskatta läsaren. När det gäller Set Mattsson är lagom ett honnörsord.

Att Set knyter an till verkliga händelser, kända och mindre kända, gör att handlingen verkar mycket autentisk. Personligen gillar jag att känna osäkerhet inför vad som är sant och vad som är fiktion. Och jag gillar när gränserna är hårfina. Nästa gång jag kommer till Malmö kommer jag säkert hålla utkik efter Palm och Ward.

Ondskans Pris av Set Mattsson finns att köpa bland annat här och här.

Set Mattssons webbsida! 
Historiska Media är Set Mattssons förlag.

Relaterade inlägg:

onsdag 23 oktober 2013

Bokomslag i höstens tecken

Omslagsonsdag hos Bokpotaten är kul. Veckans tema är löv. Vilket bekymmer jag fick. Jag har gott om böcker, men löven lyser med sin frånvaro. Ute i trädgården är de desto fler. Men skam den som ger sig. Titta bara vad jag har hittat.


Till vänster har vi "Höstens Skuggor" av Agnes von Krusenstjerna. Helt klart min egen favorit. I mitten en renodlad deckare av Mons Kallentoft. I högerkanten "Höstskimmer" av RaeAnne Thayne. Jag har inte läst någon av dessa och nu har jag tack vare Bokpotaten presenterat lästips till mig själv.

tisdag 22 oktober 2013

Mer Nanowrimo

Det närmar sig och jag har fattat mitt beslut. Jag kommer inte att delta i Nanwrimo, inte det här året i alla fall. Men jag kommer att köra en egen variant. Och jag kommer att redovisa här i bloggen hur det går.




Objektet för mitt projekt är "Min är Skulden". Omslaget är ett inspirationsomslag och kommer att se helt annorlunda ut i den officiella utformningen. Samtliga delar i trilogin kommer att ha omslag som visar samhörighet.
Jag är en riktig nörd när det gäller böckers "förpackning". Därför är det tur att det finns duktiga fotografer och layoutare i min närhet.







Då ska jag alltså skriva 1 667 ord om dagen i 30 dagar. Nu är frågan när på dagen jag ska skriva. Jag måste alltså avsätta fast starttid, annars vet jag att det inte kommer att funka. Men vardagen ska flyta på och jag har uppdrag som måste skötas.
Alltså tror jag att det får bli ett flexibelt schema, som jag skapar vecka för vecka. Den 1 november är en fredag och då kommer jag att börja skriva 12.30. Sedan klockar jag tiden för de 1 667 orden.
Mitt skrivschema och resultatet kommer jag att dag för dag redovisa på en separat sida.

Relaterat inlägg: Nanowrimo

måndag 21 oktober 2013

Finlitteratur, vad är det?

Med jämna mellanrum dyker frågan om läsandets betydelse för vårt välmående på olika sätt upp. Den här gången presenteras en undersökning som några forskare vid New School for Social Research´s i New York genomfört. Undersökningen visar enkelt förklarat ett tydligt samband mellan litteraturen man läser och förmågan att förstå och läsa av andra människor. LitteraturMagazinets Mattias Lönnebo har i sin blogg berört ämnet.

Dessa böcker återfinns i min bokhylla. Gör de mig till en "mindre empatisk" människa?
I undersökningen påstås det att det bara är den bättre litteraturen som bidrar till de positiva effekterna. Vad är då bättre och finare att läsa? Vem bestämmer kriterierna? Och vem mäter resultatet?

Som lärare och specialpedagog kan jag inte låta bli att lägga in ett veto. Om vi vill att våra barn och ungdomar ska utvecklas till läsande människor måste vi ge dem de rätta verktygen. Ett sådant verktyg är individuellt och kan vara vad som helst från "Max badar" till "I rosens namn". Dåliga exempel kanske, men det visar bara att jag anser att debatten är irrelevant.

Det viktiga är att vi läser och valet av litteratur måste tillföra läsaren något. Själv läser jag precis vad jag vill och jag bryr mig inte om ifall någon i de finare salongerna rynkar på näsan.

söndag 20 oktober 2013

Carolines Arv i en smakebit på søndag

Det är en gråmulen söndag här på småländska höglandet. Regnet hänger i luften och de flesta löven har fallit från träden.Precis som vilken höstdag som helst.
En smakebit på søndag startar hos Flukten fra Virkeligheten. Här bjuder vi varandra på läckra smakbitar ur böcker av alla de slag.


Överst i min läshög ligger en alldeles färsk bok, helt nyligen översatt till svenska. Jag har inte börjat läsa "Carolines Arv" av Katherine Webb än. Men jag vill ändå bjuda på en smakbit ur en bok som jag misstänker kommer att bli en fin upplevelse. Det här är hennes debutroman som på originalspråk heter "The Legacy".





"Floden var bred men grund, med vatten som bara nådde halvvägs upp på hjulen och till hästarnas magar. När de var över på andra sidan släppte Hutch taget om tömmarna och djuren drack girigt och sparkade plaskande omkring så att de blev blöta och Carolines näsborrar fylldes med lukten av deras varma hud. Hon försökte torka bort några droppar på kjolen men åstadkom bara smetiga fläckar."






Smakbiten är hämtad ur kapitlet "Kärlek 1902" och finns på sid 96. En sida som jag slog upp på måfå.
Mer om författaren Kathrine Webb finns att läsa här.

lördag 19 oktober 2013

Lördagsloppis

Loppisbesök är alltid kul. Jag har förmånen att bo nära några riktigt bra secondhandbutiker. Det är butiker som håller rent och snyggt, de skyltar proffsigt och de serverar underbart fika.


Märkligt nog hade jag bara tre böcker med mig hem efter dagens runda. Dessa tre Kitty-böcker är inte för eget bruk utan de ska få vandra vidare till min dotter. Hon nostalgisamlar och jag hoppas att jag hittat tre som hon saknar.

Kitty-böcker är för övrigt nostalgi även för mig. När jag var i värsta bokslukaråldern hade jag en bästis, vars föräldrar var bokhandlare. På lördagarna hände det att jag fick vara med och städa på lagret och som tack för hjälpen fick jag välja en alldeles ny och fin Kitty-bok.

Jag minns fortfarande känslan jag hade då jag skyndade hemåt för att få börja läsa. Den kändes nästan som julafton. Undrar om en bok ger en unge samma lycka nu som då?




fredag 18 oktober 2013

Bokbloggsjerka vecka 42

Ännu en solig fredag och bokbloggsjerka som startar hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.
Häng på om du inte redan är med!

Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?






Klart att det finns några stycken, men en sticker ut mer än de andra. Och det är Stieg Larsson. För det första lyckades han med konsten att trollbinda mig i en genre, som jag vanligtvis inte läser alls. För det andra är hans språk njutbart trots att handlingen är grotesk och för det tredje är karaktärerna trovärdiga. Till och med de riktigt grövsta förbrytarna har Stieg lyckats förse med både en kropp och en själ. Dessutom uppträder karaktärerna utifrån vad som förväntas av dem. Fantastiska personporträtt, helt enkelt.
Jag tycker fortfarande att det är tråkigt att han inte fick leva och fortsätta att bjuda världen på god underhållning.



Så här tyckte jag när jag läst första delen av Millenniumtrilogin.


torsdag 17 oktober 2013

Boklig konst på extremt hög nivå

Var bara tvungen att göra ett extra inlägg här på bloggen idag. Jag har aldrig sett något liknande och även om jag är rädd om mina böcker, så skulle jag kunna offra några för denna goda konsts skull.

Visst är det helt underbart! Vilket mästerverk. Konstnären heter Brian Dettmer och han skapar sina verk med hjälp av skapell. Därav det lite kuliga smeknamnet Bokkirurgen.

My Modern Met finns många fler fantastiska bilder att vila ögonen på. Själv kan jag inte låta bli att fundera över hur det går till. Vore intressant att se den här mannen i arbete.

Hur som helst så tror jag inte att jag ska börja skära i böcker även om jag har en eller annan idé om olika användningsområden. Det finns böcker "över" både här och där att ta till vara för återbruk.


Kanske kommer jag att bjuda på något udda julklappstips framöver. Som bokälskare räddar jag gärna några exemplar åt eftervärlden om än i en annan skepnad.


E-böcker i min värld

Det händer att jag har svårt att anpassa mig till utveckling. Om e-boken är utveckling är jag ambivalent. För det första gillar jag att se mina böcker i hyllan och för det andra gillar jag att ta på dem. Jag har heller inte anammat tanken att läsa en hel bok på skärmen.

En enda bok har jag läst som e-bok och det var "Femtio nyanser av honom".
Hur blev det då på detta viset? Jo, jag ville ha tag i boken på rödaste rappet därför att jag skulle delta i en bloggtävling. Därför läste jag också snabbt och effektivt. Missade säkert ett och annat, men jag minns att jag var besviken.

Läs gärna min recension!

Och nu fattas det en bok i min hylla. Men en tanke slog mig. Jag skulle kunna tänka mig ett program i min dator som var uppbyggt som en bokhylla med fiktiva bokryggar där jag kunde plocka ut min bok och och slå upp en sida och läsa. Sen i vändningarna som jag brukar vara, kanske detta program redan finns?

Fler och fler förlag erbjuder e-bok som recensionsex. Något som Bokföring enligt Monika funderar över. Men jag tycker nog att en fysisk bok är det minsta jag kan begära i ersättning för en recension. Det är som jag ser det ett arbete, åtminstone då det gäller böcker jag i annat fall troligen inte skulle ha läst. Måste tillägga att det ibland är tack vare recensionsex som jag upptäckt nya författare och det är inte så dumt.

onsdag 16 oktober 2013

Bokomslag, grädde på moset

Det är något speciellt med bokomslag. Nu vill jag inte påstå att jag väljer böcker utifrån omslag, men ett tilltalande yttre kan få mig att plocka upp en bok och därmed är jag en potentiell kund.
Hos bloggen Bokpotaten träffade jag på det roliga temat Omslagsonsdag. Veckans gemensamma nämnare är moln.
En snabb inventering i min bokhylla gav följande resultat.



Blev glatt överraskad av detta fynd i min hylla. Har inte läst den och vet inte hur den hamnat hos mig. Omslaget är också så fint att det förtjänar att lyftas fram.

I raden nedan är Ove min stora favorit med högt läsvärde. De övriga två fick hänga med på grund av molnen.







Kvinna i grönt är ett sådant där undantag, som bekräftar regeln. Jag har både läst den och uppskattade underhållningen.








Vad säger ni, vilket bokomslag ger "molnen" rättvisa?

tisdag 15 oktober 2013

Sugen på att vinna en bok?

Vem vill inte utöka sitt bokförråd? Bloggbohemen inbjuder denna vecka till en enkel tävling. Klicka här för att delta. 




Denna vackra höstdag lider mot sitt slut och jag är så tacksam över att få bo just där jag bor och bjuder på en alldeles nytagen bild från mitt eget paradis.

Idag har jag samlat massor med energi som ska generera många nedslag de kommande dagarna. Det riktigt kliar i mina fingrar och jag hör hur ropen skallar från karaktärerna i "Min är Skulden".
Alla vill de berätta sin historia. Nu är det bara för mig att lyssna och fånga upp rösterna från en tid som ingen minns.

Spring i bena

En underbart vacker höstdag som ger mig massor av energi. Jag riktigt studsar på stolen. En anledning till detta utöver solen är ett mejl som jag fick idag. Än kan jag inte riktigt avslöja vad det handlar om. Men det är en dörr som öppnade sig likt porten till Ali Babas skattkammare. Och jag har kilat in min fot i springan för att se till att den förblir öppen.

En gammal bro full med historia.
Jag ser det också som om jag bygger broar av allt det jag gjort tidigare i mitt liv. Nästan varje vecka denna höst sker något som pekar åt ett speciellt håll. Det verkar som om alla stigar jag trampat upp möts i ett centrum där det kreativa flödet kommer att bubbla likt en jättegryta på Island.

måndag 14 oktober 2013

Nanowrimo

En intressant tanke att skriva 1 667 ord om dagen i 30 dagar i sträck. Har jag gjort det redan fastän jag inte tänkt på det? Kan nog inte svara sanningsenligt på den frågan. Jag vet att det finns dagar då jag presterat upp emot 3 000 ord. Men det handlar om enstaka dagar och under pressen av en deadline.
Den första november är det dags för årets Nanowrimo. Tävlingen gick av stapeln allra första gången 1999 och hade då 21 deltagare. Numera är det över 200 000 personer världen över som under november månad varje år producerar mängder av text.

Kunskapens frukt.
Jag ser det som en gigantisk övning av självdisciplin. Och ett sätt att skriva utan att störas av jante. Under en tid har jag från och till funderat på att delta. Eller inte delta. Just denna dag tror jag att jag ska skapa min alldeles egen Nanowrimo. Frågan är om jag kommer att hålla det jag förutsatt mig göra.

Vilka knep behöver jag ta till för att hålla distraktionerna stången? Vad är det som gör mig till en vinnare? Och framför allt, vilken blir min belöning?

Mitt största bekymmer är att hålla mig till att prestera kvantitet och inte stirra mig blind på kvalitet. Det senare får jag ta tag i därpå. En sak åt gången.


"Min är Skulden" är ett intressant uppdrag i detta sammanhang därför att jag tror att den boken behövs som draghjälp åt "Min är Hämnden". Låter som omvända världen att låta del två lyfta del ett. Men jag är tämligen säker på att jag måste visa min förmåga till att skriva vidare på det som Kjell lade grunden till.

söndag 13 oktober 2013

Ondskans Pris i en smakebit på søndag


Förra söndagen sov jag ut efter århundradets fest, men idag är jag på banan igen.
En smakebit på søndag startar hos Flukten fra Virkeligheten. Här bjuder vi varandra på läckra smakbitar ur böcker av alla de slag.



Mitt bidrag denna söndag blir "Ondskans Pris" av Set Mattsson. Boken är hans första och kom ut 2012. I år har den fristående fortsättningen "Svekets Offer" nyligen lämnat tryckeriet. Och han jämförs redan med Stieg Larsson.




"Det gick en timme. Sedan ännu en. Allt fler män och kvinnor kollapsade under den brännande vårsolen, men ingen vågade hjälpa dem. Pojken kände sina ben skaka och hur svetten rann längs ryggen och låren, men han lyckades hålla sig upprätt. Tidigt på eftermiddagen körde en personbil med ett stort rött kors på sidorna fram till kajen."







Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens Malmö där kriminalöverkonstapel Douglas Palm sliter sitt hår i jakten på en mördare bland alla tusentals flyktingar som väller in landet. En annorlunda story, som visar på ett stråk av släktskap med den engelska kriminalgenren.

Relaterat inlägg: Svekets Offer av Set Mattsson

lördag 12 oktober 2013

Författaren Ingrid Kampås gästbloggar

Framöver kommer jag att bjuda in olika gästbloggare. Först ut är författaren Ingrid Kampås, just nu aktuell med "Drottningkronan" utgiven av Historiska Media.

Ingrid Kampås

Vilken ära! Ewa har frågat mig om jag vill vara gästbloggare på Holavedsbrudar. Så klart jag vill! Gärna! Jag är lycklig! Oss emellan har jag funderat på att jag nog ville ha en bokblogg, men så kommit på att jag inte hinner. Inte på det sättet, med att läsa och sedan kommentera det jag läser. Men det är så här: Jag gillar läsare! Av alla former, alla bakgrunder, alla sätt att vara. Så därför kära läsare: Jag ska börja med en mycket kort presentation av mig själv. Jag heter Ingrid Kampås, min första bok publicerades 2002. Nu i år kom min sjätte bok, Drottningkronan ut. Det är en historisk roman, del 5 i förlaget Historiska Medias serie Släkten. Där befinner jag mig i 1100-talet.

Men som författare är man ju alltid steget före publiceringen, så just nu håller jag på med en roman som utspelar sig på 1530-talet. En spännande tid, med reformation och klasskrig och romanen börjar i Lübeck. Just idag har jag befunnit mig i Cismars kloster, där min huvudperson har hamnat. Hon ska vidare, jag lovar, och råka ut för diverse äventyr ända tills det jag själv vill ha ut av en bok: ett lyckligt slut.

Sedan exakt två år bor jag i Lübeck, mitt i Altstadt, gamla stan. Det är en mycket inspirerande miljö för en författare av historiska romaner. Men idag tog jag en lång promenad, 7 km,  till ett köpcenter som heter Citti-Markt. Min inspiration kommer när jag använder ”Apostla-hästarna”, alltså när jag går och går, sätter ena foten framför den andra. Och just nu är det nog den allra vackraste tiden att promenera i, träden är gul-orange-röda och höstlöven faller, visst knastrar det härligt under fötterna när man trampar på mattan av löv? 

Maria Gustavsdotter till vänster och Ingrid Kampås till höger.
Då går jag där och funderar över livet, mitt eget liv flyter ihop med det liv jag ger mina bokkaraktärer, strunt samma att det är ett antal hundra år emellan oss. De mänskliga villkoren är ju någorlunda lika. På söndag är det Tacksägelsedagen, jag grunnade lite på det när jag gick. Och då flöt allt det sorgliga som någonsin hänt i mitt liv (och är man några år som jag så är det ju en del) bort som på en våg jag aldrig behöver se igen, och kvar stod bara det jag har att vara så tacksam över. 

De mina. Det viktigaste i livet. Barnen, barnbarnen och så den allra finaste mannen i universum, han jag brukar säga kommer från den planet där goda män växer, han som är min man. Jag skrev en kolumn om detta också, i Hallands Nyheter, och där skrev jag att i vår sekulariserade tid är det inte så lätt att veta vem man ska tacka, men att tacket nog kommer fram dit det ska. Tacka vinden för att den susar i trädens kronor, och träden för att de finns där för vinden att susa i. Det räcker så.

Om det finns någon läsare som vill vara facebook-vän med mig så har jag facebook-namn Ingrid Viktoria. Alla som är respektfulla och trevliga får gärna vara mina facebook-vänner. Jag önskar er en fin Tacksägelsehelg. 

Relaterade inlägg:



fredag 11 oktober 2013

Bokbloggsjerka vecka 41


Ny fredag och ny jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg. Häng på om du inte redan är med!

Veckans fråga: Finns det någon karaktär/några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?



Svaret kom till mig inom loppet av en tiondels sekund. Så självklart är den karaktären Pippi Långstrump.



Redan som barn beundrade jag denna egensinniga dam. Och jag förstod nog ganska tidigt att vi hade vissa gemensamma drag.
Pippi lever sitt liv efter sitt eget mönster, som inte riktigt passar in i den värld hon lever i. Själv är jag lite som hon. Jag hittar gärna egna vägar som inte alltid är så spikraka, men ändå är en bra väg att vandra. Om inte annat så för min utvecklings skull.
Jag tycker om det äventyrliga, som är lagom farligt. Och jag testar gärna saker bara för att se om jag kan. Ibland önskade jag mig till och med rött hår och fräknar.

Till sist måste jag bara återkoppla denna veckas jerka med bokbloggsjerkan vecka 24. Den handlade om vilken karaktär jag skulle vilja vara vän med. Tänk vilket radarpar, Ayla från Grottbjörnens Folk och Pippi Långstrump!

torsdag 10 oktober 2013

Gympa för hjärnceller

Fart och fläkt, har jag inget emot. Inte tvära kast heller. Det håller min hjärna igång. Just nu kan jag meddela att den hoppar twist. Gummibandet sträcks och kapaciteten når sina ytterområden. Började dagen med att försöka få till en synopsis till en artikel om reformationens förlorare. Valde köket som arbetsplats. Där ligger nu diverse litteratur utspridd.


Råkade kolla mina mail och hittade ett intressant dokument med förslag på omslag till "Min är Hämnden". Baksidestext efterfrågas. Bestämmer mig för att ta det här lite senare under dagen.
Men det tycker inte min hjärna, den vill göra nu. Hjärnan kommer genast med det ena förslaget efter det andra. Medan min hand jobbar med understrykningar om Georg Normans framfart i de svenska kyrkorna.

Därpå poppar en finfin idé upp, en ny följetong till veckopressen. Aha, rafsar ner några rader och kommer på att jag nog sedan tidigare har något i datorn som går att använda. Gör några minnesanteckningar och öppnar sedan formuläret för nytt inlägg på Holavedsbrudar.

onsdag 9 oktober 2013

Historiska romaner, det är mitt liv

Dagens rubrik är väl föga överraskande. Det är så det är, antingen skriver jag själv eller också läser jag andras. Detta då blandat med noveller, kortromaner och artiklar för brödfödans skull. Allt i en salig röra, men ändå strukturerat på något egendomligt sätt.
Skulle önska att jag hade mer utrymme, läs tid att tipsa om historisk litteratur av olika slag. Till min stora lycka hittade jag dessa tre gästinlägg hos Bibliophilia




Istället för att läsa en roman ska jag fördjupa mig i den svenska reformationen och då specifikt kika närmare på förlorarnas historia. Inte helt trist det heller. Det finns för övrigt en spännande bok i ämnet med just titeln, Förlorarnas Historia av Magnus Nyman.

Titta gärna närmare på den här.

tisdag 8 oktober 2013

Flickan med pappersblommorna

Strax innan årets Bokmässa i Göteborg kom Maria Gustavsdotter ut med sin andra bok om Aurora Ekblad, en ung ogift kvinna med smak för detaljer. Kulisserna utgörs av kuststaden Uddevalla i ett tidigt 1800-tal. Maria är säker i sin research och här kan förmodligen många uddevallabor känna igen sig.



"Flickan med pappersblommorna" är en fristående fortsättning på "Flickan på kyrkogården". Båda böckerna är pusseldeckare a la Agatha Christie.
Maria tar ett intressant och lite annorlunda grepp genom att lägga till ett "jag" som delar med sig av sitt liv helt utanför den allvetande berättarrösten. Det här jaget är ett extra spänningsmoment, som driver läsaren framåt i boken.
Maria använder äldre ord och uttryck i lagom proportioner, vilket gör att läsaren känner sig förflyttad bakåt i tiden. Detta utan att texten blir stabbig och svårläst.



Huvudpersonen Aurora är enligt min mening stundtals lite blek, hon borde tagit mer plats och agerat mer aktiv detektiv.
Kartan över Uddevalla och personregistret i början av boken ger pluspoäng.

Personligen tycker jag mer om Maria Gustavsdotter i trilogin "Fem pärlor till Jungfruns krona" där hennes berättarkonst blommar ut på ett helt annat sätt. Likaså "Helenas Hämnd" där Maria visar sin verkliga storhet som författare.

Flickan med pappersblommorna finns att köpa här och här.

Relaterade inlägg: