fredag 30 augusti 2013

Bokbloggsjerka vecka 35


Veckans jerka startar som vanligt hos Annikas Litteratur- och kulturblogg. Där finns information för den som vill delta. Häng på och möt nya vänner och nya läsutmaningar.

Veckans fråga är vilken bok/vilka böcker längtar du mest efter nu?


Ett solur är perfekt för mig.

Just nu sitter jag i en husbil vid Siljans strand och internetuppkopplingen är lite lagom svajig. Men mitt svar är entydigt och klart. Holavedsbrudarna del 1, vars titel är "Gästgivarens dotter". Denna bok har jag levt med och drömt om i många år. Det är historian om mina förmödrar och deras liv, både det som som är sant och ren fiktion.  Vissa nätter har jag vaknat och undrat bad det är för bra bok som ligger och väntar på mig. När mitt tillstånd blivit mer vaket har jag insett att det är boken jag själv håller på att skriva. Det går inte fort och mycket kommer emellan. Men jag skriver regelbundet och målmedvetet..

torsdag 29 augusti 2013

Kyrkornas Hemligheter - kyrkoturist i flera dagar

Då är det dags för mig att byta skal. Jag genomgår just nu en metamorfos från fiktionförfattare till skribent av boken "Kyrkornas Hemligheter" del två. Framför mig ligger flera dagars intensiv research i Dalarna och Värmland. Samtidigt som jag vet att det blir krävande, så ser jag fram emot denna resa i våra förfäders spår.


Kyrkoturism är rolig turism. Den är underhållande, vilsam och lärande. I kyrkorna finns vår, den vanliga människans historia framdukad framför våra näsor. Med de rätta glasögonen på finns det mycket att upptäcka samtidigt som vi får en välbehövlig rast.
En promenad på en vacker kyrkogård är bättre än en promenad i parken. Här finns så mycket att insupa, bogårdsmurar från flydda tider och en trädkrans fylld med träd som har flera hundra år på nacken.
Välj det knarrande gruset eller den mjuka gräsmattan. Slå dig ner en stund och njut av medhavd fikakorg eller sträck ut dig i gräset för en power nap.


Nyfiken och vill veta mer? Bloggen "Kyrkornas Hemligheter" ger dig svaren du söker och mycket mer.

onsdag 28 augusti 2013

Min sommarläsning, hur gick det med den?

Så här i sommarens elfte timma och med blicken i backspegeln kom jag att tänka på utmaningen "Min sommarläsning".
Det blev inte riktigt så mycket läst som jag planerat, men å andra sidan blev det fler timmar som ägnades åt skrivandet istället. Vad har jag då läst?

Lek i de finare salongerna.

"Inferno" av Dan Brown och "En man som heter Ove" är avklarade och recenserade, se länkar i vänstermarginalen. "Vägen mot Bålberget" känns än mer aktuell nu när jag läst en del om författaren Therese Söderlind. Men boken finns kvar på min att läsa lista. Likaså "Eld" av Strandberg/Bergmark-Elfgren.
Idag eller senast i morgon bör mitt recensionsex av "Drottningkronan" dimpa ner i brevlådan. Den ser jag fram emot.
Mot alla odds har jag också läst "tillbaka till henne". Den var en upplevelse lite utöver det vanliga, kanske för att mina förväntningar var så låga. Riktigt kul att bli överraskad åt rätt håll.



Nu ligger "Skriv, sälj & bli lönsam" av Camilla Björkman överst i högen. Detta för att boosta mitt brödskrivande och på så vis kunna vika ännu mer tid till mina romaner "Min är Skulden" och "Gästgivarens dotter".


Relaterat inlägg: Min sommarläsning!

tisdag 27 augusti 2013

Barbara Cartland i mina drömmar

Med jämna mellanrum dyker hon upp denna grand old lady. Ständigt lika aktuell och omdebatterad. I år är det 13 år sedan hon lämnade jordelivet i den aktningsvärda åldern av 99 år. För den icke invigde kan jag berätta att hennes genre är historiska kärleksromaner och hon hann skriva över 800 böcker. Egentligen ett svindlande antal.

Barbara Cartland 86 år ung.
Hos bloggen Bokblomma fick jag veta att det finns en plan att låta dessa komma ut som nyutgåva. Jag vet att jag har läst flera böcker av Barbara Cartland under årens lopp, men jag minns ingen titel och jag minns inte heller vad jag tyckte om dem.
Men det fanns en dag då jag skojade med mig själv om att jag borde ta upp hennes fallna mantel. Inte så att jag tänker leva tills jag är 200 år för att hinna med att skriva så många böcker utan snarare för att hon förmodligen hade en rysligt väl fungerande arbetsdisciplin. Dessutom är hennes genre, min genre. En bättre förebild har jag nog svårt att finna.

Jag känner att det är dags att utmana mig själv. När jag är klar med tre på tre blir det 10 Barbara Cartland för min del. Och jag lovar att redovisa dem alla. Men tidgränsen låter jag ännu bli att sätta.

Relaterat inlägg: Mina försök att tävla med Barbara Cartland.

Triss i Tamara McKinley

Nu har de kommit, mina böcker till utmaningen "tre på tre". Den startar på söndag hos Pocketlover och än finns det tid att hänga på. Alltid kul att göra något tillsammans med andra bokbloggare och så gillar jag utmaningar, vare sig de är svåra eller mer lättsamma som denna.




Tamara McKinleys produktion tilltalar mig därför att den är fantasifull och lättläst. Det är feel good på hög nivå. Miljöerna är hämtade från Australien, vilket kittlar min fantasi lite extra.
Jag har alltid drömt om att resa dit. Och visst kan det bli verklighet. Ingen kan veta vad som väntar bakom hörnet.
McKinleys författarskap omfattar mer än 2 miljoner sålda böcker och har utkommit på 20 språk.





När startskottet för tre på tre går på söndag befinner jag mig ute på jobb någonstans i Värmland eller Dalarna. Det handlar om research till "Kyrkornas Hemligheter" del 2.

Relaterat inlägg: Tre på tre

måndag 26 augusti 2013

"Svekets offer" av Set Mattsson

Det är märkligt hur vissa böcker kan gripa tag och sedan bita sig fast från första till sista sidan. "Svekets offer" av Set Mattsson är en sådan bok.
Redan de första raderna i det första kapitlet fick mig att haja till och omedelbart öka läshastigheten. Jag vet inte riktigt säkert när det hände sist. Det som fångade mig var Mattssons direkta sätt att föra läsaren in i handlingen.

Efter några sidor hade jag upptäckt språket, mångfasetterat och målande. Han beskriver Malmö under efterkrigsåren med sådan skärpa att jag tycker mig varit där. Men han gör det med enkla och vardagliga ord. Han modellerar människor av kött och ben samt förser dem med trovärdiga liv. Karaktärerna är många och ett tag var jag orolig för att jag inte skulle kunna hålla isär dem. Men det dröjde inte länge innan de var mina vänner eller åtminstone bekanta.

En enskild handling utlöser ett skred. Inte ett jordskred utan ett lugnt och stilla sipprande skred. Tragiska händelser bildar en kedja vars sista länk är... ja vad då? På sidan 341 trodde jag mig ha lösningen, men ack vad jag bedrog mig.

Set Mattsson har redan blivit jämförd med storheter som Stieg Larsson, men jag tycker att Mattsson är god nog att få vara sin egen. Hans språk är hans eget och han kan konsten att formulera sig väl utan att bli varken högtravande eller överdriven.
Personligen ska jag nu ta ett steg tillbaka och läsa Mattssons första bok "Ondskans Pris". Sedan hoppas jag på att han tänker fortsätta att leverera.

"Svekets offer" är utgiven på Historiska Media och här kan du läsa mer om författaren

Relaterade inlägg:
"Svekets offer" finns att köpa bland annat här och här.

Ett besök på Set Mattssons egen hemsida kan jag också rekommendera.

söndag 25 augusti 2013

"Årstafruns dolda dagböcker" i en smakebit på søndag

Det är söndag förmiddag och dagen ligger obruten framför mig. Jag har flera aktiviteter att välja bland, kanske blir det kantarellplockning eller ett besök vid arkeologiska utgrävningar i grannsocknen.

Men först en smakebit på søndag.


Det finns böcker som jag gärna återkommer till och läser mer än en gång. "Årstafruns dolda dagböcker" är en sådan bok. Författare  Kristina Ekero Eriksson har läst och bearbetat dagböckerna efter Märta Helena Reenstierna, en högreståndsdam som skrev om sin vardag mellan åren 1793 och 1839. Boken är lättläst och trevlig. Samt ger en god bild av livet på den tiden.


"Att Hans Abraham stal pengar från familjens nära vän kamrer Vesterstråle var naturligtvis oändligt besvärande och genant och gick inte att förlåta i första taget. Vid sådana här tillfällen hade Märta Helena sin egen strategi, den kommande tiden bemötte hon sin son med kallsinnighet."

Smakbiten är hämtade ut "Årstafruns dolda dagböcker" kapitel 13.

Märta Helena är en modern kvinna och mycket före sin tid. Följ henne gärna på facebook.

lördag 24 augusti 2013

Set Mattsson i min värld

En underbar lördag ligger framför mig. Solen skiner och luften är hög och klar. Det luktar lite höst, men träden är gröna och i landet blommar ringblommorna. Humlor och bin slåss fortfarande om den nektar som säkert finns kvar i de vackra blå gurkörtsblommorna. Några riktigt fina solrosor är på väg att slå ut.



I denna vilsamma miljö tänker jag slå upp Set Mattssons "Svekets offer". Jag har läst halva boken och har riktigt svårt att slita mig från den.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som triggar mig, men hans språk är fantastiskt. Och det är något hos hans karaktärer som får mig att leva med dem.
Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Tids nog kommer recensionen som jag utlovat. Tills dess rekommenderar jag ett besök på Sets alldeles färska hemsida. Hans varumärke kommer vi få se en del av i fortsättningen, det är jag säker på.



Relaterat inlägg: "Svekets offer" i en Smakebit på söndag.

fredag 23 augusti 2013

Tävlingsdags igen!



Nu är jag verkligen i tävlingstagen. Hos Bokföring enligt Monika finns det en läsplatta fulladdad med böcker att vinna. Alla har chansen så det är bara att hänga på.
Naturligtvis funderar jag över vad jag själv skulle kunna bidra med i tävlingsväg. Tror mig ha något på gång, så titta regelbundet in på min blogg. Här tror jag nog att det kommer att hända saker under hösten.

Bokbloggsjerka vecka 34

Bokbloggsjerkan startar hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Låt oss återgå till ämnet karaktärer för en stund: Finns det någon karaktär som bär upp sitt namn exceptionellt bra?



Jag gillar kluriga frågor och det här var verkligen en sådan. Märkligt nog dansade ett antal karaktärer från skilda barnböcker in i mitt huvud. Där kom Pippi Långstrump, Harry Potter och Nalle Puh. Från vuxenlitteraturen något så märkligt som Angelique, en serie böcker skrivna av Sergeanne Golon någon gång på 1960-talet. Vad jag minns var Angelique mycket lätt på foten - en tidig romance, skulle jag vilja säga.


Men mitt egentliga svar på frågan blir Pelle Svanslös. Och förresten hela gänget i Gösta Knutssons härliga bokvärld. Persongalleriet eller snarare kattgalleriet vimlar av väl sammansatta karaktärer som är underfundigt uttänkta och namngivna. Bill och Bull, Maja Gräddnos och Elaka Måns lever alla upp till sina namn.

Flera böcker om Pelle Svanslös finns fortfarande att köpa.




Som en följd av detta undrar jag om det kan vara så att barnboksförfattare överlag lägger ner mer möda på att döpa sina karaktärer? Vad tror ni?

torsdag 22 augusti 2013

Bergkvara slottsruin

Än en gång har jag varit ut och rest i spåren efter mina karaktärer. Vems resa det är vill jag inte riktigt avslöja, men det är en hon och hon figurerar i "Min är Skulden". På sin väg upp genom det småländska landskapet fick hon anledning att passera Bergkvara slottsruin.

Bergkvara slott söder om Växjö.

Så här såg förmodligen slottet ut då det begav sig. Notera de fina hörntornen, som vi faktiskt än idag kan se spår efter.
Slottet var befäst och har fått utstå åtskilliga belägringar.




Dagens slott.



Sjön är den samma nu som då. Och luften och landskapet, även om det sistnämnda har genomgått förändringar. Den vackra fjärilen som slog sig ner på en solvarm sten i muren kunde säkert varit en syn för de som stannade till här på 1500-talets mitt.
Säkert har det också guppat näckrosor på vattenytan vid strandkanten under många hundra år.
Jag slöt ögonen och lade en hand på muren. Mer behövs inte för att jag ska höra ekot från förr.





Läs gärna mer om Bergkvara slott på Bengans historiasidor.

Böcker kan väl ingen få nog av?

Böcker är mitt livselixir. Utan böcker inget liv. Ändå tyckte jag en gång i tiden att bokhyllor var fult. Och det kan de i och för sig vara, om de saknar böcker. Det finns väl inget så trist som en bokhylla som till största delen består av vitrinskåp fyllda med glas, några enstaka böcker och prydnadssaker på resten av utrymmet.
Jag tar gärna alla chanser att utöka mitt bokinnehav. Just nu väntar jag på bokpaket både från Adlibris och Bokbörsen.


Under tiden jag väntar passar jag på att tävla hos Västmanländskans Bokblogg, där det ligger två böcker i potten. Böcker som jag tror att jag skulle gilla och de skulle pryda sin plats i mitt hem. Jag har inte hört talas om Cecilia Samartin tidigare, men jag finner henne klart spännande.
Häng på tävlingen och sprid den vidare!

onsdag 21 augusti 2013

Veckotidningsnovell igen och kortroman

Det här med att vända kappan efter vinden är en konst som som jag tränat på under alla mina år som skribent och författare. Nu var det dags igen. Tro inte att det är 15000 nedslag som räknas längre. Nej, nu ska allt få plats på futtiga 13000.

Längre avsnitt än så bedöms läsarna inte att klara av. Vem är det som tror att det är på det viset? Vilken undersökning pekar på att det är så? Personligen tycker jag att det är nedvärderande. Detta är texter som omfångsmässigt är jämförbara med barnböcker för den lägre skolåldern.
Jag pratar om ramarna som sätts upp av en av våra största veckotidningar. För mig innebär det att jag idag ska skriva om, läs anpassa några noveller som finns i min pipeline. Dessutom har jag en kortroman som ska friseras för att passa modellen.
Men jag är rädd om mina uppdragsgivare, jag behöver dem för att kunna skriva vidare på "Min är Skulden". Så nu kastar jag mig med iver och glädje in i novellernas värld och dess regelbok.


Miljön ovan funderar jag på att unna mig när det blir dags för slutredigering nästa gång. Det är glasverandan på pensionat Solviken i Ingelstad strax söder om Växjö. Jag tror att detta vore en finfin plats att diskutera med mina envisa karaktärer på.

Relaterat inlägg: Skriv en novell - tio säljande tips

tisdag 20 augusti 2013

Inglinge Hög i verkligheten

Research det är livet det. Jag älskar att gotta mig i historiska händelser och platser, för att sedan använda dem på mitt alldeles egna sätt. När jag häromdagen stod vid foten till Inglinge Hög kände jag hur kugghjulen bakom min panna började snurra. Hur såg det ut här på 1560-talet?

"Virdakungarnas tron".

Inglinge Hög kan jämföras med liknande storhögar, såsom Uppsala Högar och Anundshögen i Västerås. De äldsta gravarna i området har daterats till bronsåldern.
Att detta är en helig plats känns än idag. Det är med vördnad som jag beträder området. Precis nedanför högarna ligger stenar utspridda i gräset. Säkert är de rester av  det mönster som en gång prydde platsen.
De undersökningar som gjordes på 1930-talet visar att begravningar skett här under en tid då vi brände liken, då de innehöll lämningar från gravbål.








Lämningar vid storhögens fot.

Från toppen ser man tydligt de stenar som än idag ligger synliga i landskapet. Och man anar så många fler precis under grässvålen.
Gissningsvis var mönstret tydligare på 1500-talet och jag kan tänka mig att många stannade till här i olika ärenden.



Här låg jag sedan en stund på toppen av denna storhög och kände mig som om jag var halvvägs till himlen. Precis på samma sätt hade en av mina karaktärer i "Min är Skulden" sträckt ut sig i gräset. Hennes liv var bra mycket mer komplicerat än mitt, men för att ro historien iland måste vi räcka varandra händerna och gemensamt gå framåt.

Relaterat inlägg: Inglinge hög i Småland

söndag 18 augusti 2013

"Svekets offer" i en smakebit på søndag



Det regnar och det regnar. Ett riktigt läs- och surfväder, vilket kan vara skönt så här emellanåt. Läser "Svekets offer" av Set Mattsson. Och vad kan väl passa bättre än att dela med mig i  en smakebit på søndag.




Set Mattsson debuterade våren 2012 med kriminalromanen "Ondskans pris". Denna har jag ännu inte läst, men däremot så är jag mitt uppe i den pur färska "Svekets offer". Redan från första raden dras läsaren med i ett härligt tempo i efterkrigstidens Malmö. Ett mord begås, som kommer att få betydelse för långt fler människor än vad som anas i inledningen.
Min smakbit är hämtad från andra kapitlet sidan 14.
"En frän krutdoft stack i näsan och hans hand skakade när han satte den varma pistolpipan försiktigt mot tinningen, andades djupt och tryckte av. Ett svagt klick. Det var allt. Tre patroner. Det skulle ha räckt."
Jag återkommer till denna bok med en mer täckande beskrivning och recension när jag läst klart. Men redan nu kan jag avslöja att den har slagit an en sträng i mitt inre. Och detta trots att den är en kriminalroman.

fredag 16 augusti 2013

Bokbloggsjerka vecka 33

Aj då! Det här var inte helt lätt. Veckans fråga hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg låter sig inte besvaras så där rakt av.

Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?



Ibland roar jag mig med att slå upp ord i Bra Böckers Lexikon från 1970-talet. När jag tittar på ordet kliché finner jag en 14 rader lång förklaring som handlar om tryckkonsten. Därefter står det " I överförd bemärkelse innebär kliché ett stående uttryck eller en utsliten fras".

En annan sorts kliché.
Då tänker jag så här, att använda en kliché kan på ett enkelt sätt och med ett fåtal ord förklara något så att det blir lätt att förstå. När en författare använder sig av klichéer, vilket de flesta gör någon gång, handlar det kanske inte om att "komma undan". Utan är ett hjälpmedel för att läsaren enkelt ska förstå vad författaren vill ha sagt.


Återfinns klichéerna i dialog, så handlar det nog snarare om att visa på vem karaktären är än att författaren tar en genväg.
Men denna utläggning var inte svaret på frågan. Jag minns att jag en gång läste en roman (troligen Harlequin) där jag reagerade på alla klichéer. Men boken var ruskigt dåligt översatt och det kan lika väl ha varit översättaren som författaren. Synd att jag inte kommer ihåg varken titel eller författare, det hade varit kul att läsa originalet.
Bättre än så blir inte mitt svar denna vecka.

Peter Robinson

Då har jag slagit ihop "Efter alla år av saknad" av Peter Robinson. Kriminalromaner hör inte till den genre jag vanligtvis väljer, men det händer då och då. I det här fallet var min avsikt att studera hans sätt att beskriva i första hand karaktärer och i andra hand miljöer.
Lika bra att jag erkänner att jag fångades av själva storyn på ett tidigt stadium. Jag tävlade med Alan Banks och hans kvinnliga kollegor om att lösa gåtorna med de två försvunna tonårspojkarna. Och jag var så säker på att jag lyckats ända fram till slutet. Tji, där fick jag.

Yorkshire dales, hemmaarena för Alan Banks.

Herr Robinson får plus för sina karaktärsbeskrivningar. De fick mig att se personerna framför mig och i de flesta fall uppträdde dessa också precis så som jag kunde förvänta mig.

Men när vi kommer till miljön så blir det minus. Det var inte så här som jag upplevde landskapet och inte heller fick jag någon klar bild om hur staden Peterborough såg ut, varken i nutid eller då det begav sig på 1960-talet.

Men sammantaget blev det 1 - 0 till Peter Robinson i första ronden mot mig. Det är inte otroligt att jag så småningom tänker gå rond två också.

onsdag 14 augusti 2013

Ett loppisfynd, på sätt och vis

Idag har jag valt att andas och att läsa, för att i morgon fortsätta med "Min är Skulden". När jag städade bland mina mappar i datorn fann jag några noveller som blivit bortglömda. Efter en närmare titt var de tämligen gångbara och har fått gå iväg för påsyn hos några redaktörer.

Här sitter jag i min stuga och klappar min katt.



Det fanns också en mapp som hette "Jul på Johannelund". Innehållet visade sig vara en uppstart till en kortroman i juletid. Jag började läsa, riktigt spännande var det. Temat, det klassiska men med en annorlunda vinkling och miljön var en loppis. Kul! Tänk att jag hittat på det här!
Nåja, inget färdigt material på långa vägar, men det kan bli. Alltså skriver jag istället för att läsa. Inte så otippat och så får det bli. Andades gjorde jag före klockan 12 och läsa Peter Robinson kan jag göra ikväll.




Just nu inser jag att jag är en mycket privilegierad människa, som på detta sätt kan vända min kappa efter vinden. Och jag kan bestämma mig för att fika ihop med ett av barnbarnen här och nu.

tisdag 13 augusti 2013

Konsten att skriva en hel roman del 5

För mig är det inga större bekymmer med att komma igång med en roman. Jag kan också researcha och skriva synopsis med god disciplin. De första kapitlen brukar inte heller vålla några problem.
Det är sen det händer. Saker och ting tränger sig liksom emellan. Jag har svårt att inte hoppa runt bland mina olika projekt och svårt att fokusera. Det gick bra medan jag arbetade med "Min är Hämnden". Förklaringen tror jag finns att finna i att jag hade ett grundmanus att utgå ifrån.
Det har jag inte när det gäller "Min är Skulden". Men nu ska jag allt lura mig själv. Jag gör ett grundmanus, som jag sedan använder på samma sätt som jag använde den ursprungliga texten till "Min är Hämnden".

Observera det ludna skärmstödet.

Jag skiftar ofta arbetsplats och det funkar fint för mig. Mitt viktigaste redskap är laptopen. Många trivs bäst med att ha en fast plats att skriva på, men efter tio år i "branschen" har jag förstått att jag tillhör de ombytliga.




Vid närmare eftertanke behöver jag bara bygga ut min fylliga synopsis (som jag inte ens ville ha från början), så har jag en utmärkt plattform att stötta mig emot.
Jag gillar att dela med mig av goda råd, som till syvende och sist är mest riktade till mig själv. Hjälp till självhjälp är jag benägen att kalla metoden.

Relaterade inlägg:

måndag 12 augusti 2013

Ett säljande brev till bokförlag

Då är jag framme vid det där brevet med stort B. Det som ska följa med manuset till förlagen. Det är inte första gången jag skriver ett sådant brev och just därför vet jag hur mycket det betyder att jag valt de rätta orden och lagt tyngdpunkten på betydelsebärande delar.



För att få lite inspiration plockade jag fram ett gammalt nummer av tidningen "Skriva". Närmare bestämt nummer fyra från förra året. Där fanns ett uppslag, som innehöll några godbitar, men jag behöver mer kött på benen.
Tidningen "Skriva" rekommenderar jag för övrigt varmt till alla skrivande människor på alla nivåer.






Skapar mig själv en alldeles egen lathund för säljande brev till förlagen och delar med mig av några centrala punkter.
  • Beskriv kortfattat vad det är för en bok du har skrivit. Ange genre, tidsperiod och gärna tänkt målgrupp.
  • Presentera dig själv, alltså författaren. Kom ihåg att visa att du tänker dig en framtid som författare och att det finns mer att hämta i din pipeline.
  • Ge ditt verk en genomtänkt titel och beskriv dess bakgrund och innebörd.
  • Skriv kort och kärnfullt.
  • Kom ihåg att ange dina kontaktuppgifter.
  • Sist men inte minst gör som förlagen önskar. Vill de ha en papperskopia av ditt manus ska de få det. Är det ett e-dokument de önskar, ge dem det.
Då skrider jag till verket. Sedan inleds en period av väntans tider. Tur att pipelinen är fylld till brädden, så att jag kan sysselsätta mig.

söndag 11 augusti 2013

Tre på tre

Har hängt på denna roliga utmaning från Pocketlover. Funderade fram och tillbaka på vad jag skulle välja som mina tre på tre. Eftersom jag är inne i en riktig skrivarperiod kände jag instinktivt att det borde vara något lättsamt, lättläst och lagom spännande.
Ett säkert kort i dessa sammanhang är Tamara McKinley. Mitt val föll på följande tre titlar, som med det snaraste ska inhandlas. Innehållsbeskrivningarna är hämtade från Adlibris.



En gripande roman om förbjuden kärlek och nybyggarnas Australien. Cornwall i England, 1768 När unga fiskardottern Susan Penhalligan och adlige Jonathan Cadwallader blir är det en allians som strider mot alla konventioner. Trots det drömmer de om en…

Läs mer här.







Romantik och färgstarka karaktärer i nybyggarnas Australien. De modigas rike sammanflätar bästsäljande Tamara McKinley några nybyggarfamiljers livsöden med aboriginernas kamp för överlevnad i en förändrad värld. Resultatet är en rik, spännande och r…

Läs mer här.






Ett överraskande arv, en gammal familjehemlighet, en kärlek som vägrar att dö Fleur och Greg MacKenzie tycks ha fått allt. De är unga, vackra, framgångsrika och djupt förälskade. Fleur arbetar som arkitekt, Greg är kirurg och de bor i Brisbane, Aust…

Läs mer här.




Jag köper gärna mina böcker eftersom jag är dålig på att lämna tillbaka till biblioteket. Sedan älskar jag verkligen att titta på dem i mina hyllor. Jag kan gå en sväng och njuta och dra med fingrarna utmed bokryggarna.

lördag 10 augusti 2013

De sista raderna

Nu i kväll har jag precis läst de sista raderna i "Min är Hämnden" för säkert hundrade gången. Och jag tycker fortfarande att de är så bra. Tro det eller ej... jag får ståpäls varje gång. Kjell och jag har gjort ett fantastiskt jobb. Jag tycker att det är så synd att han inte får njuta av detta.

Kjell Broberg. Foto: Carl Legelius.
Kjell var under flera år min uppdragsgivare och vi hade ett givande samarbete. Nu har jag fått tillfälle att betala tillbaka det han gav mig.
Tillsammans med mina co-writers och Kjells familj kommer jag snart att stå öga mot öga med läsarna.

Nu är dagarna räknade innan jag kommer att släppa iväg detta manus som jag arbetat med under större delen av det här året.

Kjells egen historia lever vidare på hans blogg, som fortfarande finns att läsa här. Där finns länkar till två minnesrunor. Den ena är skriven av Bosse Bildoktorn Andersson som även är en av mina co-writers.

Nu kommer jag att arbeta vidare med fortsättningen på det som ska bli en trilogi. En trilogi som Kjell är upphovsman till. Jag är redan flera kapitel in i "Min är skulden". Nu önskar jag mig en höst där jag ostört kan låta Jord Kjettilsdotter berätta sin historia.

fredag 9 augusti 2013

Bokbloggsjerka vecka 32

Häng på veckans bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Frågan den här gången kan synas enkel, men kan utvecklas till riktiga mastodontsvar. Själv har jag hela fyra olika böcker på gång. Och jag har mina skäl till varför jag läser just dessa böcker.


De som känner mig vet förmodligen vid det här laget att jag egentligen inte läser deckare och närbesläktade genrer. Därför överraskar jag mig själv med att läsa "Efter alla år av saknad" av Peter Robinson. Tanken var från början att studera hans karaktärs- och miljöbeskrivningar. Men jag vill numera även veta hur upplösningen blir.

I läsa-nu-högen finns också "Svekets offer" av Set Mattsson. Även den otippad, men den utspelar sig på 1940-talet och det är tillräckligt gammalt för att klassas som historiskt för mig. När jag läst ut den kommer jag att lägga lite extra krut på recensionen, vilket jag alltså flaggar för redan nu.

"Skriv, sälj & bli lönsam" av Camilla Björkman är på god väg att bli min nya bibel. Jag har under en längre tid följt Camillas blogg och med hjälp av hennes tips har jag fått nya uppdragsgivare. Även denna bok återkommer jag till med en utförlig recension.



"I miraklers tid" läser jag för tredje gången. Den speglar mitt stora intresse för kulturhistoria och våra kyrkor som historiska skattkammare. Författare är Maja Hagerman och Claes Gabrielson.
Här finns så mycket spännande kunskap, som inte låter sig beskrivas i få ord. Den handlar om en resa som börjar vid heliga martyrers och helgons gravar och som slutar i varje liten sockenkyrka i vårt land.
Om detta och mycket mer bloggar jag på Kyrkornas Hemligheter.


onsdag 7 augusti 2013

Redigera, redigera och redigera igen



Ena stunden skriver jag copywrite-texter och den andra redigerar jag historisk roman. Mitt i allt detta har jag blivit beordrad att fixa nya pressbilder på mig själv. Snabbt in i duschen, ut igen och på med smink och kläder innan fotografen är tvungen att ge sig iväg och tjäna ihop till brödfödan. Det blöta håret fick jag på köpet. Men det kunde varit värre.




Kapitel 22 i "Min är Hämnden" behöver lyftas. Jag blundar för solen utanför fönstret och kastar mig raskt bakåt till vintern 1555 och Viborgs fästning i finska Karelen. Snödrivorna var meterhöga och på andra sidan gränsen samlade ryssarna sina trupper.

Viborgs slott av idag.
 "En befordran som inte sågs med blida ögon bland de svenska befälen. De förfasade sig över finnarnas oduglighet och opålitlighet. Inget gott kunde komma från en trupp där bara ryttmästaren var svensk. Den allmänna åsikten var att Birger Grip helt tappat omdömet. Att förlita sig på finskt pack var inte förenligt med god svensk krigföring."


Nu känner jag hur kylan tränger sig in under mitt skinn. Och jag hör trampet från hundratals soldater som tränar på borggården. Andedräkten står som rök ur deras munnar. Kroppstemperatur regleras med hjälp av brödvin. Fältskären amputerar förfrusna tår och fingrar på löpande band.

Jag är på banan!

tisdag 6 augusti 2013

Stockholm från sjösidan

Det bästa med att vara författare är att få researcha. Nu har jag äntligen fått uppleva Stockholm från sjösidan. Tyvärr funkade inte tidsmaskinen så bra, så jag fick nöja mig med 2013 års variant. Annars hade jag uppskattat 1560. Men det går inte att få allt här i världen.

Stockholms slott.
Det var här de kom seglandes med Gripen den där speciella dagen då de skulle ansöka om tillstånd att hålla katolsk mässa i hemmet. Visserligen ser inte slottet likadant ut, men vattnet är detsamma. När jag för ett kort ögonblick stängde ögonen kunde jag tänka bort ljudkulissen och dra in dofterna av staden som den då var.

Här någonstans lejde de en roddmadam.
Det viktiga för mig var att få åka omkring på vattnet utanför den ursprungliga stadsholmen och känna på historiens vingslag. Vid slussen vimlade det av folk och det gjorde det säkert den där gången för mer än 400 år sedan också då Emanuel och munken Iohannis skyndsamt lämnade galgbacken. Denna dag var det pridefestivalen som drog. Då var det avrättning. Tur att nöjena har ändrat karaktär.

måndag 5 augusti 2013

Bokbloggsjerka vecka 31

Så här i elfte timman hoppar jag på jerkan, som pågår hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.
Veckans fråga: Har du läst någon bok/några böcker som lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?




Detalj Varnhems Klosterkyrka.

En rolig fråga och jag väljer att fundera över rent skönlitterära böcker som gett mig vidgade vyer och sporrat till mersmak. Som den historienörd jag är så läser jag naturligtvis gärna historiska romaner av olika slag.
Jan Guillou har spätt på mina historiska kunskaper genom serien om Arn. Dessa böcker fick mig att studera den epoken av vårt lands historia med helt andra ögon. Att resa i Arns fortspår handlade för mig om att förstå hur grunden lades till det land som vi idag lever i. Mellan raderna hittade jag inspiration att själv söka vidare och att titta närmare på en epok, som jag tidigare hade haft ganska grunda kunskaper om.



Maria Gustavsdotter och hennes serie "Fem pärlor till Jungfruns krona" utspelar sig i 1500-talets Kalmar och speglar borgarlivet i skuggan av reformationen. Här kom jag mycket nära den vanliga människan och jag vet att Maria är duktig på research och verklighetsanknytning.

Näst sist, men inte minst vill jag lyfta fram Catharina Ingelman-Sundberg och hennes "Brännmärkt", "Förföljd" och "Befriad". Även dessa sporrar till att släcka kunskapstörst.

Och till slut "Årstafruns dolda dagböcker" som då är en genre för sig. Läs den! Årstafrun finns också på facebook.

fredag 2 augusti 2013

På språng

Satt här och väntade på veckans bokbloggsjerka, men jag var tydligen ute i för god tid. Är på språng mot Sörmland för en researchsväng både för "Min är Skulden" och "Kyrkornas Hemligheter" del 2.

Men förhoppningsvis hinner jag hänga på jerkan någon gång under helgen. Är så nyfiken på veckans fråga. Ibland är de lätta och självklara och andra gånger kräver de att jag tänker till ordentligt.

Våra kyrkogårdar är meditativa oaser, lätt åtkomliga och till för alla.
Nu kommer jag få några dagars dos av vårt kulturarv. Vår historia finns i kyrkorna och dess gårdar. Allt detta och lite till handlar bloggen "Kyrkornas Hemligheter" om.

torsdag 1 augusti 2013

Mitt i steget

Nu är det mycket som pockar på och jag försöker att inte vara alltför splittrad. Jag ska utveckla ett kapitel i "Min är Hämnden". Det handlar om gränsstrider i Finland och ryssarnas räder, som till sist utmynnade i större angrepp.
Sedan ska jag researcha bland kyrkorna i Sörmland och åka båt utanför Stockholms Slott för att få känslan av hur det var att närma sig det 1500-talets Stockholm.

Stadsholmen.
"Min är Hämnden" är på många plan en verkligt märklig bok och den är mitt livs största utmaning. En del av mina tankar och känslor kommer fram i mitt inlägg på Författartipsbloggen.
Kjell har på ett sätt lämnat en gåva till mig och nu hoppas jag att jag verkligen kan förvalta den. Gåvan består av ett råmanus, en text där researchen är ypperligt gjord och historien byggd. Mitt jobb har varit och är fortfarande att bearbeta och slipa denna diamant. Gåvan har på sätt och vis även bestått av inspiration för de andra två delarna i trilogin.